onsdag 3 juni 2020

Bilarna som erövrade Le Mans - Del 5

Idag kommer jag till ett årtionde som innehåller ganska mycket mer spänning och glamour än bara vrålande motorer, sanslös speed och kristallklar inramning bland publiken.

5. 1990-talet; Stora fabriksteam som kommer och går

Före den 58: e upplagan av långloppsklassikern hade ACO tillsammans med Internationella Bilsportförbundet lagt till två svängar på Mulsannerakan för att stoppa de höga hastigheternas evolution, än idag toppar bilarna 350 km/h innan man når första inbromsningspunkten, höger och sedan vänster i tvåans växel, samma visa gäller för den andra kombinationen före höga kullen och den snäva Mulsannekurvan.

Jaguars senaste seger tillkom år 1990 med Martin Brundle som då första aktiva F1-kändis att lyfta upp den åtråvärda bucklan, nästa upplaga var det upplagt för en rejäl fajt mellan Sauber Mercedes i en åldrad C11, nykomlingarna Peugeot i en 905 av den första utvecklingsfasen och uppstickarna Mazda med Johnny Herbert i laguppställningen, vid målgång var Mazda 787B med Wankelmotor under huven segrare och det var första gången som ett japanskt bilmärke fick stå högst upp på pallen i bilsportens mest ultimata utmaning.

Idag är det 28 år sedan Peugeot skopade fram det första av sina totalt tre segrar på Le Mans och anledningen till varför leder till bilen som kallats för den första genuina LMP900-bilen, sifferkombinationen 905.
För mig var Peugeot 905 en ganska konkurrenskraftig bil inom långdistansracing, precis före det föregångna VM-disciplinen höll på att skrotas var målet glasklart för Peugeot Sports ledarfigur Jean Todt; han behövde expertis från designern André de Cortanze till vidareutveckling av bilen och hade säkerligen anställt nio förare med internationell anknytning, fyra av dem var aktiva inom Formel 1 (Mark Blundell, Derek Warwick, Philippe Alliot och Karl Wendlinger).
Det jag tycker mest om 905: an är 3.5 liters V10-motorn som utvecklade 730 hästkrafter och toppade 363 km/h i kvaltrim, motorljudet var lika underbar som en Formel 1-bil och mycket av de interna delarna blev senare installerade i motorn som drev McLaren-bilen från årsmodell 1994.

1992 års upplaga av långloppsklassikern kallades för "En stor dag inom brittisk bilsport" då det vinnande ekipaget som bestod av Derek Warwick, Yannick Dalmas och Mark Blundell bli hyllade av publiken som invaderade start och målrakan och även av kungafamiljen efter målgång.
Ett år senare kom ännu en stor triumf i historieböckerna för konstruktören baserat i Sochaux, alla tre fabriksbilar lyckades slå Toyota till att bli etta, tvåa och trea i traditionell ordning.

Kanske mitt bästa Le Mans-minne klockas tillbaka till 1995 då det var första gången en GT-bil som satte slag på LMP900-bilarna, en McLaren F1 GTR.
Designgurun Gordon Murrays mästerverk förvandlades till en GT-racer i BPR-serien som senare blev FIA GT-mästerskapet och för att äntra Circuit de la Sarthe kunde flera aktörer lägga miljontals kronor för köpet av McLarens tävlingsklara bilar, nybörjaren Paul Lanzante och hans grupp tekniker från olika högskolor i Storbritannien var den som preparerade bilen till en överraskande vinst över 24 timmar, återigen hade Yannick Dalmas stått högst upp på podiet, med sig har han japanen Masanori Sekiya och den iskalla finnen Jyrki Järvilehto eller J.J. Lehto som engelsmännen brukar uttala.

Det nordiska intresset på Le Mans växte drygt två år senare med f.d. F1-föraren Stefan Johansson i förarsätet, hans co-drivers Michele Alboreto och talangfulle dansken Tom Kristensen fixade Joest Racings andra raka seger, precis som det var årgångarna 1984 och '85 men med lite extra twist på slutet, Ralf Kelleners fabriks-Porsche fattade eld med en och en halv timme kvar till målflagg och på samma ställe in mot Mulsannekurvan kom ännu en rejäl brand, den här gången var det från Andrew Gilbert-Scotts GTC-trimmade McLaren F1 GTR.

En aningens mest publicerade evenemang var arrangerad år 1998 med Mercedes återkomst till Circuit de la Sarthe sedan de avgick hastigt efter katastrofen 1955, comebacken slutade i motorhaverier för båda bilarna, Toyotas återkomst slutade med en tuff början på TS020: s utveckling och Porsches sextonde seger cementerade deras fabriksinblandning med Laurent Aiello, Stéphane Ortelli och Allan McNish.

BMW: s enda seger på Le Mans 1999 innehöll många rubriker om rivalen från Stuttgart och deras svårutvecklade tävlingsbil, i två omgångar hade Mark Webber gjort en kullerbytta och bil nummer fyra tvingades dra sig ur av säkerhetsskäl, fem timmar senare kom jättesmällen.
Peter Dumbreck i den andra av Mercedes tre bilar försökte följa Thierry Boutsens Toyota på väg in mot Indianapolis i farter på uppemot 320 km/h, fronten lyfter upp, voltar tre till fyra varv, över stängslet och djupt in i skogen, detta var en fruktansvärd olycka som kablades ut i direktsändning och Hans-Werner Aufrecht i Mercedes kommandocenter valde att kalla in Bernd Schneider till en dyster sorti och Audis första intåg slutade i en tredjeplats före det nya årtusendet håller på att ringas in.

https://www.lemans.org/en/news/bringing-the-museum-to-you-the-triumphant-underdog-mazda-787b/53736



https://www.autosport.com/wec/news/149849/my-favourite-race--1999-le-mans-24-hours



Höjdpunkter från 1995


Dokumentärfilm på danska om Tom Kristensens första Le Mans-seger 1997


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar