En av biltidningen Autocars prenumeranter hade skrivit på sin kolumn att de ultramoderna bilarna har blivit smartare teknikmässigt än var det var under de femton senaste åren men frågan lyder: "Hur definierar man en ögonstens charm och trend över tråkigheten som gäckat världens alla bildesigners? ".
I det här specialinsatta inlägget kommer jag referera på några moderna klassiker som blivit folkkära med tiden även om en specifik modell hade gått ut och ersatt med nya i själva tidsramen, ta till exempel en Peugeot 205 XS som till idag är en civil och mjuk liten småbil om inte GTI: n är sällsynt trots att man vunnit ägarnas stora beundran till Ur-Golfens utmanare i snabba halvkombins marknad.
Alfa Romeo 164 är en ganska speciell direktörsbil som delat samma plattform med tre andra i skaran, den mest åtråvärda versionen bortsett från V6: an var den fyrhjulsdrivna Quadrifoglio med en potent motor som länge haft en konstant vridmoment, tvåliters raka fyran hade under början på 90-talet klassats som lönsam och strålande vacker fast styrförmågan på blött väglag väckte många frågor, enligt frilansjournalisten Colin Goodwin kunde den sexcylindriga motorn på 200 hästar sjunga sina ljuva toner under acceleration på motorvägen.
En annan 90-talist från samma fabrikat betraktas som en vidskeplighet, av en ren slump kan GTV: n årsmodell 1997 har flera positiva saker att räkna efter provkörning, några goda exempel på detta är den millimeterprecisa styrningen, den varvvilliga kraftåtgången och varför inte den läckra balansen mellan mjuk och styv chassiinställning beroende på väderlek men när denna sportiga Alfa fick så småningom nå sina sista dagar i livscykeln kan den stora meriten vila på hur hon inte förlorat sin charm och prestige trots pålitlighetsrekordet med regelbundna kamremsbyten respektive dyra servicekostnader.
https://www.autocar.co.uk/slideshow/great-cars-character-spirit-soul-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar