söndag 20 februari 2022

Reflektioner från OS - Epilog

Det är nu dags att avsluta Vinterolympiaden anno 2022 med finalmatchen i curling på damsidan, herrarnas fyrmannabob och hockeyfinalen innan stafettpinnen lämnas över till en annan värdnation om fyra år.

Lagtävlingen i alpint som blev senarelagd har varit på sitt avgörande skede men inget är mer högintressant på sista tävlingsdagen än upplösningen av herrarnas fyrmannabob med de tyska ekipagen som möter stor press från Kanadas starkaste förare Justin Kripps; som det såg ut hade Tyskland återigen sopat spåren på kälkarnas nedkylda medar och vunnit guld genom Francesco Friedrich och hans manskap med Alexander Schüller längst bak och Torsten Margis i den mittersta sittdynan, med över 50 världscupsegrar, ett dussintals VM-medaljer och fyra OS-guld så räknas Team Friedrich som kälksportens största ekipage genom tiderna.

Tremilen på damsidan i längdåkning gick igång vid 04:00 svensk tid med stor uppmärksamhet på startfältets vassaste skidåkare, vi hade trott på svensk succé till viss del men det tråkiga är att lockbetets tre individuella guldmedaljer i rad ledde till sorg bland fansen som ville skipa rättvisa och jag trodde att Jessica Diggins borde förtjäna minst en mycket ädlare valör sedan sprintstafetten från den förra Vinterspelen.

Finland mot Ryska förbundslaget i hockeyturneringens finalmatch verkar vara något av en nagelbitare eftersom Lejonen behöver minst guld för att sudda ut de tråkiga minnen från dagen då man förlorade mot Tre Kronor anno 2006, sexton år efter att Saku Koivus klubba rasade sönder vid tekning har matchupplägget varit en solklar chansning och Finland klarade pressen från de svåraste konkurrenterna genom en 2-1 seger som leder till ett efterlängtat guld, bara tacka Jukka Jalonen som med hårt arbete att lotsa fram unga talanger gjort det omöjliga till en verklig dröm, på curlingens spelplan blev Storbritanniens lagkapten Eve Muirhead första ledargestaltning sedan Rhona Martin år 2002 att ta hem ett OS-guld efter tio omgångar med 38 minuters strategitid mot Japan, kanske en av turneringens jätteknall.

Vid en närmare titt på medaljligan så har Sverige överträffat målet på minst fjorton medaljer, vi vann hela 18 medaljer över de sexton tävlingsdagarna i Beijing, åtta av dem har blivit mycket ädlare än så och med det har Vinterolympiaden 2022 varit lika bra som för fyra år sedan i Pyeongchang eller varför inte Turin som modern OS-klassiker i historieböckerna, slutligen ska flamman blåsas ut under avslutningsceremonin och blicka fram mot nästa Olympiska vinterspel på Cortina om fyra nysatsande år.

Efter mästerskapets slut så ska jag utse fem personligheter till bäst i olika kategorier och här kommer följande lista;

Turneringens ledare: Jukka Jalonen (Finska hockeylandslagets tränare)

Turneringens lag: Österrikes backhoppningslandslag (Daniel Huber, Janne Hörl, Manuel Fettner & Stefan Kraft)

Turneringens lirare: Quentin Fillon Maillet (Frankrikes skidskyttelandslag)

Turneringens prestation: Svenska damstafettlaget i skidskytte (Linn Persson, Mona Brorsson, Hanna Öberg & Elvira Öberg)

Turneringens mest värdefulla OS-deltagare: Johannes Strolz (Österrike)

Med det så avslutar jag hela min serie om Vinterolympiaden 2022 genom det berömda ordspråket satt av ingen mindre än spelens grundare Pierre de Coubertin;

"Toujours plus loin, toujours plus haut, toujours plus fort"





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar