Bergmans jätterevansch

Inför nästa världscuptävling i skidskytte den här säsongen, det vill säga den första efter OS kommer jag att ge en återblick på vad som hade skett i finska Kontiolahti år 2006.

Här hade en viss Carl-Johan Bergman förvånansvärt tagit hem karriärens första individuella GP-seger efter flera månaders väntan då hans första kom på stafetten i blåsiga väderförhållanden på Oberhof, gamle förbundskaptenen Staffan Eklund sa enligt Sportbladet på den tiden att förkylningssymptomen från den gångna veckan var en riktig plåga men när Carl-Johan kände sig friskare fick skidåkningen och skyttet att stämma, på Vinterolympiaden i Turin var den förre mästerskytten tävlandes för SK Bore otroligt nära att klå Frankrikes då störste affischnamn Raphael Poirée i kampen om bronset bakom Tyskland med Michael Greis och Sven Fischer som huvudrollsinnehavarna den dagen.

Därefter på en solig torsdagseftermiddag 16 mars kom så den regelrätta revanschen, fullt skytte och bättre fart på sina greppvänliga Rossignol-skidor kunde Carl-Johan vinna herrarnas sprint med ett omplåstrat sår som plågat honom från målfållan vid Cesana San Sicario, han triumferade med cirka sex sekunder före polacken Tomasz Sikora som vann VM-guldet i Anterselva 1995 med tysken Fischer på pallen som trea, när Sveriges andreman bakom Björn Ferry tog av sig skidorna och satte på en bänk fanns det bara en kille som kunde hota hans förstaplats provisoriskt och det var ryssen Aleksej Makovejev; han sköt fullt i liggande men sista skottet fick smita utanför och drog på sig en straffrunda.

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/4dBAz6/bergman-tog-forsta-varldscupsegern