Så, en ny dag och ett nytt avsnitt med nya berättelser är på väg att skrivas inför årets stora höjdpunkt, den 100: e upplagan av Le Mans 24 timmars kommer så småningom att sparka igång efter välkomnandet av en ny era inom sportvagnsracing under de två första VM-deltävlingarna.
Efter berättelserna om Bugatti, DB, Matra och Talbot kommer nästa stora kolumn handla om "La marque au Losange" vars uppdrag var att sprida en teknisk genialitet inom bilracing, nämligen att lägga på en turboaggregat men det fanns ett eller två problem i minnet, dröjsmålet varade fram till 1975 då en blå Alpine A441 körs av två damer som äventyrat om framskjutna placeringar eftersom haveriet på morgontimmarna skapade oreda hemma hos Jean Rédélé och hans utbildade mekaniker i teamet, när den klassiska blåa färgen växlades till gult och svart när märket slås samman med Renault och därmed skickar ut en A442 mot fabriks-Porscharna men enligt matchbild var bilen chanslös och brutit loppet in mot solnedgången.
Hierarkin fortsatte mellan årgångarna 1977 och '78 när Renault tvingades korsa vägarna mellan långloppsracing och Formel 1, först fick Derek Bell och Jean-Pierre Jabouille leda i sjutton timmar tills vevstaken föll på slutet av varvet och lämnat anläggningen tomhänt, turbinduellen mellan Porsche och Renault slutade i Norbert Singers favör när han hoppade vilt genom depågatan och sett Jürgen Barth höja näven till en nästintill perfekt laginsats efter att växellådan på Henri Pescarolos bil fastnat i trean, till det kommande året var målet glasklar för bossen Gérard Larrousse och hans team när det vankas för en färgstark publikfest med solglimtarna i ögonvrån, trots att regerande mästaren Jacky Ickx kvalade sin Porsche på Pole position var tillförlitligheten på de "Gula tekannorna" lika imponerande som en koskälla ungefär och Didier Pironi fick framför hemmaklacken defilera till seger i en fransk bil efter 24 timmars resa sedan hans arbetsgivare vann fyra år tidigare i en Matra och gav radarpartnern Jean-Pierre Jaussaud sin teoretiska chans att smaka på champagnen på podiet tillsammans.
Efter Renaults enda triumf på Le Mans kunde man drapera skynket på långloppssatsningen och fortsätta jobba med Formel 1 som fabriksteam tills nedläggningen 1985 och återupplivas med två raka VM-titlar med en glödhet spanjor bakom ratten.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/renault-alpine-une-nuance-de-jaune-et-noir-57373
Femtusen kilometer och uppåt har varit ett samtalsämne bland bilsporthistoriker som kunde allt om Le Mans i dess hundraåriga historia, på de tidigare upplagorna var distansen under eller över 4 500 kilometer den rättfärdiga normen när äldre tidningsprenumeranter och radiolyssnare ville snacka om Bentleys eller Ferraris totala dominans men fram mot sommaren 1967, rättade sagt vid tidsperioden innan en viss framtida vintersportåkare såg dagens ljus på operationsbordet kunde Dan Gurney och A.J. Foyt bli först att bryta drömgränsen på just fem lax och efter regeländringen gällande bensinmotorers slagvolym var Porsche på väg mot en ny storhetstid när Helmut Marko och Gijs van Lennep 1971 fick med all ära utradera rekordet satt av Fords fabrikssatsning från fyra år tidigare med totaldistansen på 5 335 km i en snittfart på 222 km/h, snacka om sådana siffror.
Mellan 1978 och 1993 hade försöken att klämma 5 000 km med minst 25 depåstopp i tanken under Grupp C-eran och mitt på LMP900: s ingress klassats som en högtidig referenspunkt gällande prestanda och väderförhållanden, sviten bröts först 1994 när den ledande fabriks-Toyotan på den tiden fått tekniska bekymmer och överlåtit segerchanserna till Jochen Dauers hemmabygge med en existerande motor ur en gammal Porsche 962 trots att antalet gul flagg och säkerhetsbilar dubblats mellan 1995 och 2008, antalet märken som kört drömgränsen på Le Mans staplades till nio stycken på arkivet, tre gånger om i hybridens tidsålder hade Toyota klarat sina respektive förartrion över fem lax om inte antalet "Kod 60" eller perioder bakom säkerhetsbil fick rinna iväg medan Porsches LMP1-satsning anno 2015 krävde ytterligare ett varv för att tangera rekordet från 1971.
När dieselduellen mellan Marlboro Peugeot Total och Audi Sport Team Joest fick verkligen nå höjden efter Lejonens intåg till att säkra deras första Borg Warner Trophy sedan 1993, på måfå kan Dr. Wolfgang Ullrich säga till Ralf Jüttner och Ulrich Baretzky att revanschen mot fransoserna blir extra krävande, det tog inte lång tid för Audi att rita om designarkitekturen på R15 TDI: s framvagn inför anno 2010 och visst kunde ledarbytet mot självaste "Blå tåget" sina när vevstakarna på alla tre fabriksbilar inklusive satellitbilen gå upp i rök samtidigt som Audi fick defilera med Timo Bernhard i spets och resten av ekipaget till tredubbel lycka, tack vare bränsleeffektiviteten och klockren depåarbete hade förartrion i bil nummer 9 rundat 397 varv runt den 13.6 kilometer långa landsvägsslingan, nästan alla ordvrängare på varenda biltidning säga att 5 410 km på 225 knyck i snitt motsvarar ett direktflyg från New York till Portland och det kan ha varit en tvetydig påstående eftersom dagens distansrekord är fram tills nu omöjlig att slå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar