Idag skall jag väcka liv till en återkommande tema som förbryllat flera beundrare av nästan alla olika publiksporter man följer på TV eller genom artikelläsning ur olika dagstidningar, från och med nu så ställer jag många krav på hur man undviker den mest besvärliga av anfallsvapen och det är relationen mellan stallchef och konsult i bilracingens värld eller relationen mellan förbundskapten och VD inom låt oss säga fotboll, ishockey eller innebandy.
Värst av alla vidunderliga saker sker på avskilda pannrum i gymnastiksalar finansierade av nationella idrottsförbund, att centralisera en hel verksamhet och låta ett helt landslag bli uppslukad av en dekadent tränare känns väldigt hemskt eller ur folks syn på realiteten missvisande, för inte riktigt länge sedan hade Frankrikes gymnastikförbund (FFG) skämt ut sig efter att en känd sportjournalist avslöjat en 65 sidor lång exposé om den systematiska machokulturen som gjort en del kvinnliga gymnaster att alternativt sluta med elitidrott i förtid eller byta nation med max ett års väntetid i minnet, efter en misslyckad OS-turnering på hemmaplan fick de tre högt uppsatta figurerna skriva under ett avskedsansökan och reformen blev så småningom ett faktum, förbundets VD, landslagets förbundskapten och medicinska tekniker har enligt vissa medieplattformar fått sparken och det fick fansen att pusta ut medan anklagelserna om en drakonisk regeländring som gör det straffbart att nedgradera en toppklubb slutade i att tingsrätten fattade beslutet på att döma förbundet till miljonböter inklusive fem års villkorlig dom för olaga förföljelse.
I våras skakade hela Italien av en omfattande skandal som rör landslagstränaren i rytmisk gymnastik Emanuela Macchiarani; efter nästan tre decennier fick hon avgå och blivit belagd med flertalet åtalspunkter av en domare på tingsrätten i Monza och ungefär samtidigt träder en del chockerande anklagelser från utövare som ville bryta tystnadsplikten ända sedan det italienska gymnastikförbundet (Federginnastica) meddelade att Macchiarani lämnade in sin avskedsansökan med tillägg till medaljsamlingen på meritlistan.
Chefsåklagaren sa enligt Corriere Della Sera att felbehandlingen av gymnasterna beskrevs som chockerande, med tillgång till telefonavlyssningar så hittade rättsskiparna en medhjälpare vars medverkan ansågs vara kränkande till viss del och personen i fråga är fröken Macchiaranis assisterande i det italienska landslaget Olga Tisjina; handlingarna bakom stängda dörrar var avskyvärda och jag kan inte ens detaljera hur bilden av incidenten såg ut utan specialtillstånd, det är vidrigt.
I Formel 1 med andra ord har en liknande scenario inträffat på modern tid, den titelvinnande stall jag vågar prata om är ganska tydligt Red Bull Racing med Christian Horner i spets och förbannelsen kring lagets andra sits är i dagsläget en brännmärkning eller snarare tvärtemot, många vet att Christian är ansvarig för löneräkningen utanför paddocken utifrån coachningen som stallchef men konsulten Helmut Marko har ärendet att basa över tituleringen av olika förares kontrakt vilket försvårar relationen mellan stalltopparna och föraren i vissa aspekter.
Bästa exempel på förarbyte mitt under pågående säsong skedde cirka 48 timmar efter Rysslands GP i Sochi anno 2016 med makabra följder, efter att man såg hur Sebastian Vettel blev knuffad av Daniil Kvijat med flit in mot den extremt långa kurva 3 då kliver Helmut in i handlingen och passa på att utföra en transfer redan innan nästa race i Barcelona, det betyder att Max Verstappen kliver in i A-laget och ryssens kontrakt revs i förtid med återkomst till Toro Rossos fabrik i Faenza ganska omedelbart och kontraktsförslagen hos andra racerförare med energidrycksjättens anknytningar har också visat vägen ut ur entrédörren, bland andra Christian Klien vars avtal löpte ut med tre race kvar av säsongen 2006 och ersattes av först Robert Doornbos och senare Mark Webber från och med 2007, B-lagets mångårige ägare Franz Tost hade sparkat Sébastien Bourdais, Scott Speed och Jaime Alguersuari i förtid p.g.a. kulturkrockarna som rann ur bägaren och sådana som Pierre Gasly och Brendon Hartley blev s.k. Bosman-fall med fria händer, vissa F1-fanatiker glömmer inte heller bort att Yuki Tsunoda är den sjätte lagkamraten som "Mackan" har handskats med i samma team sedan utbytesavtalet gick i hamn våren 2016 vilket betyder att nederländaren byter andrafiol nästan vartannat år ända sedan debaclet med Sergio Perez gjort vissa ingenjörer utbrända.
Sportbladets F1-kolumnist Anna Andersson har dragit flera paralleller som rör toppförare att bli petade från det lag han tillhör inklusive marknadspolitiska tilltag som fick en man att bli av med kontraktet och gå till ett annat stall som regerande världsmästare, de mest brutala sätten att förlora en sits i bilsportens finrum gick ju till två världsmästare och en son till f.d. F1-stjärna; Alain Prosts kontrakt med Ferrari revs efter det kontroversiella uttalandet med Claudio Lombardi om chassits beteende, som alternativ väg ut ur frustrationen var att ta tjänstledigt i tolv månader och underteckna en klausul med Williams innan han lade till ytterligare en VM-titel och sedan lägga hjälmen på hyllan, britten Jolyon Palmer fick en tyngre slut på sin F1-karriär då han blev grovt anklagad av Fernando Alonso i samband med Italiens GP 2017 och förlorade lusten att köra vidare under hård press och Damon Hill var på god väg att ta hem världsmästerskapet 1996 men blev tillsagd av Williams-teamets tekniske ansvarig Patrick Head att inte förlänga sitt kontrakt från och med Tysklands Grand Prix på Hockenheim, många år senare erkände Patrick att han begick en jättestor misstag p.g.a. intressekonflikten med Damons ledsagare Michael Breen om lönekravet och den vidöppna portföljen banade väg till Heinz-Harald Frentzens första dagar som Williams-förare efter tre år hos Peter Saubers stall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar