För cirka fyra, fem år sedan hade jag sett en dokumentärfilm i två delar på Sportkanalen som skildrar Lance Armstrongs uppgång och fall, från tiden då han överlistat cancern och kommit tillbaka till cykelsporten med sju Tour de France-titlar på raden ända ner till ryktet som atlet bara föll lavinartat efter dopingerkännandet cirkulerade i varenda tidningsartikel som stämplats på tryckerierna.
När jag såg ett litet klipp ur slutet på själva filmen antecknade han rivaliteten med Jan Ullrich som en sluten cirkel men idag är de vänner utanför cykelsällskapet, här är ett urval av citat hämtade från just miniserien som direktsändes på ESPN innan den såldes till olika TV-kanaler runtom i världen.
"Det är helt förfärligt; Janne har varit inhyst i en sluten värld och åkt fast för detta och orsaken till varför jag träffade Jan är att jag avgudade honom. "
"Hur som helst, det var ingen bra resa. Han var den viktigaste personen i mitt liv, ingen skrämde mig eller motiverade mig och han var en röra. När jag ser på Jans situation inklusive mitt eget är de lika i tidsstämpeln, han hade saker som efterliknar mitt, han har ett gemål, han fostrade barnen, han håller koll på ekonomin och allt detta räcker inte för att hålla relationen samman, det var ju själva sporten som lämnat honom i kris och låtit tidningarna att skriva skeva rubriker. "
"I Italien var Ivan Basso en idol, han hyllades av publiken, de gav honom jobb, inbjudan på TV och andra evenemang, han är annorlunda än andra runtom oss och ändå blev Marco Pantani smutskastad av pressen, de sparkade ut honom från cykelsporten till en smärtsam död.
Samma sak i Tyskland hyllades Erik Zabel och Rolf Aldag; båda har fått jobb, TV-inbjudan och närvaro på prispallen men de har förkastligt ruinerat Jan Ullrichs liv. Varför?!
Och i USA så avgudar man och hyllar George Hincapie som bjuds in i olika tävlingar samtidigt som de förstör mitt rykte. Det var därför jag åkte dit, för det är förbannande dumt. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar