Vi närmar oss världscuppremiären i skidskytte och längdåkning med bara ett stort mål i sikte, emblemet i fråga är de fem symboliska ringarna som gör de Olympiska Vinterspelen mer än bara ett gott kännetecken bland vallatekniker, skyttecoacher och atleter i en och samma utsträckning.
Att prata om olika utövares beteenden inklusive attityd vid pågående tävling eller enstaka träningspass på läger kan ske utanför offentligheten men jag fick hitta ett utdrag ur en sportdokumentär som verkligen berättar rädslan att bli hånad av en konkurrent eller delar av en tränarstab, i miniserien "LANCE" som handlar om gamle cykelproffset Lance Armstrongs hårda liv på cykelsadeln dyker f.d. sportchefen Johan Bruyneel upp och tar upp ett par länders disciplinära attityder men jag använder mina egna ord för att beskriva hemligheterna bakom olika utövares beteendegrad.
Jag anser att finländarna är så pass ärliga när deras utövare håller tyst och lyder skyttecoachens order, vi svenskar är disciplinerade utan konstigheter, kanadensarna känner sig betydligt smarta strategiskt sett, norrmännen är alldeles för ambitiösa på tal om medaljstatistiken överlag, fransoserna är tvetydiga med sitt image, estländarna bör vara lugna både på och utanför paddocken medan tyskarna är strukturellt punktliga och sedan kommer vi till jänkarna, de är pretentiösa för att förstå logiken bakom deras sätt att bete sig som vinnarskallar allt eftersom gnistan släcktes efter Burke och Baileys fornstora dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar