Idag är det tjugo år sedan en av glansdagarnas största förare triumferat på Monacos stadskärna och gjort sällskap bland de som vann detta prestigefyllda race tre gånger eller mer, här är en unik återblick på vad som hade hänt i 2001 års upplaga av Monacos Grand Prix.
Före helgens matchupplägg hade David Coulthard varit optimistisk efter segern från år 2000, vill upprepa bedriften och kanske klämma sig förbi Schumacher i toppen av VM-tabellen, från Scuderians perspektiv fick den då trefaldige världsmästaren uttrycka att han gjorde fina insatser med dubbla segrar i en Benetton, var mästerlig i vätan 1997 och blixtrat till i starten 1999 men på lång sikt har bilen en bra grundinställning och ge de glittrande silverfärgade bilarna en liten fajt om första startruta, längre bak i depåinfarten var Jaguars Eddie Irvine som hade slutat tvåa 1999 som bäst och chansade med att göra en bättre kvalinsats efter fjärdeplatsen som bäst för laget baserat i Milton Keynes.
Efter torsdagens fria träningspass och fredagens modevisning är kvalet viktigt och i slutsekunderna av passet åkte David Coulthard som vann senast i A1-Ring slå Heinz-Harald Frentzens inofficiella banrekord från 1997 med en halvsekund, närmast var Michael Schumacher trots det tidiga rycket med snabbaste tid tillsvidare innan skotten bättrade på med att vara snabbast i mittsektorn, ärkerivalen Mika Häkkinen fick för mycket understyrt mellan utgången på speltorget och in i Mirabeau och tog hand om tredje startplaceringen före Rubens Barrichello och mitt i smeten hamnade Irvine på en godkänd sjätteplats bakom Ralf Schumacher och Juan Pablo Montoya.
På formationsvarvet tappade David Coulthard humöret när han fick motorstopp för andra gången den här säsongen, elektronikstrulet fortsätter för McLaren Mercedes, värmde upp motorn i full blås innan han får placera sin bil längst bak i fältet, när alla fem lampor blev släckta fick Michael Schumacher rusa iväg med god fart in mot första kurvan, gamla lagkamraten Eddie Irvine åkte en bit utanför banmarkeringen i ett försök att ta sig förbi Ralfs Williams-bil och gjorde att Montoya tog över femteplatsen, förste man att bli inblandad i en krasch var Sauber Petronas Nick Heidfeld efter att ha krokat ihop med Enrique Bernoldis Arrows Asiatech, ut på det tredje varvet var Montoya näste man att bryta loppet, hans Monaco-debut slutade i att bilen fått för mycket överstyrt sedan han hoppade över betongkanten för högt på första delen av Swimmingpoolen, bakvagnen blev förstörd och parkerat i barriären nära funktionärsposteringen.
Försprånget mellan de båda ärkerivalerna utökade med ytterligare sex tiondelar samtidigt som Jos Verstappen rätade sin orangea Arrows-bil till en sextondeplats och fått sin brasilianske lagkompis att ge David Coulthard mer frustration i visiret; Panis fått bryta på det fjortonde varvet med en kuggstång som brast innan Mika Häkkinen från en andraplats tvingas också kasta in handduken med ett misstänkt fel i bakre hjulupphängningens bussning, mer tekniska problem i detta race när Pedro de la Rosa förlorade all hydraulik på det artonde varvet, åtta varv senare är det Luciano Burtis tur med backväxeln som satt fast efter en avåkning, vid La Rascasse hoppade Jarno Trulli ur Jordan-bilens sittbrunn då motorn brann på en spektakulär vis, landsmannen Fisichellas växellåda fastnade i fyran på varv 43 ända tills han kvaddade sin ljusblåa Benetton Renault in mot Sainte Devote, på varv nummer 50 av 78 fick Heinz-Harald Frantzen åka på en rejäl krasch i utgången på tunneln, haltar av oskadd och värre skulle det bli innan målflagg, båda Minardi-bilarna tvingas också parkera p.g.a. diverse tekniska strul och i Williams-teamets depådisk fick personalen packa sina material efter att Ralf Schumacher brutit från en tredjeplats tillsvidare med kortslutning i elsystemet, det gjorde att Irvine i den gröna Jaguaren flyttas upp till pallen och får med sig Villeneuve, Alesi och Coulthard på de sista poängplatserna.
Med en ganska klok strategi på ett enda depåstopp kunde Michael Schumacher och Rubens Barrichello defilera till Ferraris första dubbelseger i Monte Carlo sedan 1999, Jaguars första pallplats fastställdes av den enigmatiske nordirländaren till stor glädje från Niki Lauda och hans f.d. assisterande direktör Bobby Rahal; tävlingshelgens Polesitter David Coulthard får en liten belöning trots strulet i starten och Prost-teamet kasserade sina första poäng efter jättekatastrofen från den föregående säsongen.
Eftersnacket handlade mycket om skandalen som skakat Enrique Bernoldi sedan i en intervju försökt ge Norbert Haug en rejäl känga och hotat med att dra ner på lönen om nästa händelse kommer inträffa, Tom Walkinshaw hade andra planer i ämnet, han valde att lägga ner påståendet kring osportsligt uppförande som Ron Dennis skickat i en debattartikel och Coulthard anförtrodde hans defensiva beteende som jättefarligt för sporten vilket problemen uppstår inför nästa toppmöte med förarfacket GPDA, med de dåliga nyheterna åt sidan kunde Sir Jackie Stewart från Jaguar hylla Eddie Irvines insats med erfarenhet som primär ledord "Han tränade riktigt bra, han kvalade otroligt bra och tävlade klart och kontrollerat, man kan inte fråga mer om det och han visade sin styrka genom att ta fördel av möjligheterna till att hålla Villeneuve bakom sig i slutet av loppet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar