lördag 3 oktober 2020

Bathurst 1988 - Hur gick det till?

Året var 1988 och den 26: e upplagan av standardvagnstävlingen över 1 000 km på den 6.2 kilometer långa berg- och dalbanan i New South Wales klassades som den mest spännande evenemanget ända sedan Internationella Grupp A-regeln instiftades 1985 men för de bilentusiaster som följt loppet kommer man ihåg att Holden Special Vehicles debuterade sin första fabriksbyggda VL Commodore som fraktats från Tom Walkinshaw Racings anläggning i Leafield trots protester som avslogs i väntan på homologation från och med säsongen 1989.

Även om det är fem Ford Sierror bland de sex bästa tvingades Tom Walkinshaw själv åka in i depån för däckbyte, punktering vänster bak men problemet uppstod fortfarande efter ett långt service och ett stort rökmoln puffar ut ur bilens bakvagn, tvingades bryta efter bara sju varv samtidigt som nyzeeländske privatföraren Inky Tulloch parkerade sin svensktrimmade Ford Sierra Cosworth.

Den röda DJR-trimmade Sierran med Dick Johnson bakom ratten förlorade fästet i strax över 250 km/h vid Conrod Straight, han fick en rejäl punktering på ena bakdäcket, efter att Phil Ward välter sin Mercedes på McPhillamy Park var problemen på bil nummer 17 ännu allvarligare och det rör sig om diffen som börjar packa ihop medan kampen om förstaplatsen hettade till mellan Klaus Niedzwiedz och Tony Longhurst tills John Bowe kastar in handduken, två fabriksbilar i DJR-lägret fått bryta och den kvarvarande bilen kör vidare.

På varv nummer 37 av 161 åkte Peter Brock in i depån för service, flera mekaniker från Mobil 1 Dealer Team håller på att reparera stora skador i framvagnen, enligt den man som säkrat nionde vinsten året innan tyckte att någon tappade höger bakhjul och körde på den tills kylaren sprack, säkerhetsbilen kallades ut på grund av en krasch in mot Reid Park och efter omstarten kunde Gary Scott i en Mitsubishi Starion hänga med Alan Jones i en rödvit Caltex-sponsrad Sierra som han delar med Colin Bond, Jim Richards däremot parkerade Neil Cromptons BMW M3 åt sidan och motorhaveri var den rätta orsaken till varför.

Före målgång åkte bil nummer 9 in i depån för en sista gång men motorhuven var uppe, oljetemperaturen gick upp i höjden, oljesumpen slutade fungera, vattentemperaturen var kritiskt och det sista Allan Moffat gjorde var att bryta loppet mitt i solnedgången, den andra Holden Special Vehicles-bilen har också brutit, kanske ännu en motor fått ryka ända sedan Walkinshaws bil parkerades i utgången av Griffin's Bend tidigare den dagen och målflaggan efter 161 varv togs av den gula B&H-sponsrade Ford Sierra Cosworth med tjeckiske toppföraren Tomas Mezera och hans kamrat Tony Longhurst, fina minnen.

Här är höjdpunkterna som kablades på BBC i samproduktion med Network Seven


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar