Sent på lördagseftermiddagen den 7 oktober 2006, precis en månad efter Peter Brocks bortgång var kvalomgången inför racet på söndag morgon viktigt eftersom de tio bästa förarna är medverkande i en Super Pole shootout.
Först ut var Steven Johnson i en fjolårstrimmad Ford BA Falcon med färgsättningen som en gång funnits i Arrows Formel 1-bilar på tidigt 00-tal, hans kvalvarv var nästan densamma som 2003 med tanke på att han var för aggressiv i nedförsbacken mot McPhillamy Park och utför Skyline respektive Forrest Elbow.
Dean Canto i sitt första Super Pole-varv gjorde en hygglig insats, ingången på Sulman Park var jämn och fin, höll takten i utförskörningen, låg bra till efter en bra mittsektor och därmed slår den mer erfarne DJR-föraren med nästan en hel sekund.
Jack Daniels Racings Steven Richards; mannen med dubbla Bathurst-titlar som reguljär förare fick lite understyrt uppför The Cutting, parerade hjulspinnet höger fram i utgången på McPhillamy Park, utökade försprånget med två tiondelar gentemot Canto efter en felfri passage genom Skyline, The Dipper och Forrest Elbow och trots en bra fart på cirka 296 km/h åkte nyzeeländaren in på provisorisk Pole position med ynka fyra hundradelar.
Näste man var Craig Lowndes, han tog Pole position ett år tidigare men med ett budskap som hyllar Peter Brock klistrad på visiret kunde han mäkta till med bara andra kvaltid tillsvidare bakom Richards, orsaken till varför var en lätt understyrning uppför Sulman Park och så när en kontakt med betongmuren till vänster.
2005 års mästerskapsvinnare tillika tvåfaldig Bathurst-vinnare Russell Ingall hade tappat mark två tredjedelar runt banan, han plågades med kronisk understyrning hela vägen mot mål, tidigare avbröt han kvalvarvet när växellådan fastnade i femman men den här gången var Ingall en halvsekund långsammare än Steven Richards, en fjärdeplats tillsvidare.
Mannen som höll kvalrekordet längst, Greg Murphy var nästan tre tiondelar bort från snabbaste sektortid trots den komponerade väghållningen genom Sulman Park och bromspunkten där kloakbrunnen ligger vid ingången mot Reid Park, den fyrfaldige Bathurst-mästarens Supercheap Auto-bil hade en bättre driv nedför Skyline och The Dipper med en bättre utgång på Forrest Elbow än Lowndes tidigare i direktsändningen och på slutet fick han en liten förbättring men kunde inte ens slå Dean Cantos tid.
Jason Richards var inne på sitt sjätte medverkan i en Super Pole shootout, hans Tasman Motorsport-trimmade Holden VZ Commodore fått nya inställningar på fjädringar och krängningshämmare, bilen passade riktigt bra och det visade sig med en godkänd inledning på Super Pole-varvet runt Mount Panorama, fem hundradelar före Steven hans namne, utförskörningen var i paritet med Craig Lowndes tidsmässigt och killen som var en kunnig men lovande kvalspecialist åkte in på en provisorisk första kvalplacering, detta var aningen bättre än avåkningen 2005 då han låste upp vänster framhjul under inbromsning mot The Chase.
Tre förare kvar och alla är högintressanta, Rick Kelly i HSV Dealer Team satsade hårt på grund av sin status som mästerskapsledare, bakvagnen krängde på tvären före ingången mot Sulman Park men var snabbast på första sektorn, däcken var inte i den normala arbetstemperaturen trots en alldeles för långsam mittsektorn och efter en bra slutsektor åkte Rick in på Pole position tillsvidare även om halkan fanns kvar i nedförsbacken.
I en fabriksbyggd Ford BF Falcon sitter Jason Bright och hans mål var att slå ledande Rick Kelly till en snabbaste kvaltid, 1998 års vinnare av långloppsklassikern började Super Pole-varvet riktigt hyggligt trots lite överstyrt uppför Sulman Park, bakvagnen studsade i båda riktningar och i utförskörningen var framvagnen på Jasons bil klistrad på marken för mer mekanisk grepp trots en stel bakvagn ut ur Forrest Elbow, därefter hade grafiken sagt att Ford Performance Racing-kuggen åkte sex hundradelar fortare än Rick Kelly mitt framför ögonen på Prodrives ordförande Dave Richards.
Siste man ut på banan var den exemplariske Mark Skaife i sin röda HRT-bil, uppdraget började med att han satte full gas hela vägen till varvstoppet på Mountain Straight, ingångshastigheten vid Griffin's Bend var bättre än under fria träningen senast, åkte snabbast på första sektorn och närkampen mellan honom och Jason Bright tätnade ända in mot slutet, hastighetsmätaren uppmättes till 300 km/h genom Conrod Straight innan ett stort djupt andetag på frambromsarna och Mark höll för trycket till att gå på Pole position inför söndagens race med vilt jubel från meckarna i Holden Racing Teams läger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar