Idag har jag äran att skriva ett inlägg om Aston Martins försök att slå sig in bland de bästa i den lönsamma E-segmentet och med det kan Storbritanniens svar på Maserati Quattroporte bli en riktig nagelbitare.
8. Aston Martin Rapide
Det anrika brittiska märkets första sedan släpptes först på hösten 2009 i Frankfurt till glädje från deras designteam beståendes av Marek Reichman och Miles Nürnberger, som det såg ut på alla skisser och eventuellt första bilderna är Astons nya Rapide en referens till det nu nedlagda Lagonda Rapide från tidigt 60-tal, i de tre första produktionsåren hade tillverkningen skett på Magna Steyrs faciliteter i Graz men flyttats till Gaydon i England från och med den kosmetiska ändringen exteriört.
Jag tror att den moderna Rapide är som en utsträckt version av den alltmer populära sportvagnen DB9 men lagt till två extra dörrar, grillens utsmyckning, framljusens skärpa, de fint mejslade panelerna på kofångaren respektive motorhuven tyder på att bilen har en identisk karaktär som DB9 även om bakvagnen är lite bredare för hjulhusen skulle jämnas ut och få plats med de 19" diamantslipade fälgarna, ljuskronorna bak var inspirerade från en annan Aston-modell, nämligen den otroligt snygga V8 Vantage.
Bilens cockpit är hämtad från en samtida DB9 med det igenkända mätarklustret, kontrollpanelen med CD-växlare på de tidiga årsmodellerna eftersom uppföljaren Rapide S fram tills förra året innehaft en annorlunda knappsats på mittkonsolen, infotainmentsystemet som använts av DB9: an, DBS och V8 Vantage kom från Fordkoncernens dåvarande svenska granne Volvo, mellan 2010 och 2013 kopplades sexliters V12: an på 470 hästar ur en DB9 med en sexväxlad låda från ZF Sachs, efter ansiktslyftningen så bytte man ut komponenterna till fördel av drivlinan ur en Vanquish S och det största problemet med den här bilen är tyvärr baksäteskomforten, fullvuxna gubbar sitter trångt där bak för de skålade sportstolarna fram passar enbart långa förare med erfarenhet att köra till och från finansdistriktet eller på väg till ett bröllop.
Ljudet på V12: an skapar ren magi, lika fint som DB9: an men lite tystare i beteende, väghållningen är mycket guppig och överstyrd på serpentinsvängarna, vänddiametern från ena hörnet till en annan väldigt katastrofal à la Renault Clio V6 och som slutsats kan körupplevelsen skapa mer än bara estetisk skönhet exteriört, den sjuder an glans och glamour på förarplatsen trots att benutrymmet här bak inte är den bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar