I en exklusiv artikel från australiensiska bilsportens forum V8 Sleuth har kolumnisten Stefan Bartholomaeus valt tio bilar ur TV-analytikern Neil Cromptons tävlingskarriär som standardvagnschaffis.
Först ut är en liten foto på en vit BMW E30 M3 anno 1988, året då han gjorde sitt stora genombrott efter mästerskapsdebuten i ATCC 1987; Neil deltog i utvalda deltävlingar av säsongen 1988 i en tredje bil trimmad av Mobil 1 Dealer Team tillsammans med Peter Brock och Jim Richards innan hans första insats på Mount Panorama tog fart.
Mellan 1989 och 1991 hade åren som HRT-förare kantats av frustration genom hela tävlingsschemat men i den fabriksbyggda Holden VL Commodore Group A hade grabben som burit en Keke Rosberg-inspirerad hjälm förtjänat en plats i arkivet; en fjärdeplats med Brad Jones bakom Paul Radisich och vinnarekipaget Win Percy och Allan Grice i en annan fabriks-Holden.
Formelbilsracing var inget nytt för en då ung Neil vars boss Tom Walkinshaw parkerat sina HRT-bilar i sidlinjen, trots det fick han tävla i Formel Opel och slagits om mästerskapstiteln med en viss Mark Skaife; ni vet hans nuvarande kollega i kommentatorsbåset.
Ur svenska ögon minns vi skandalen i vätan på Mount Panorama 1992 då han och Anders Olofsson i en Nissan R32 GTR stoppades av en funktionär med en röd flagga i depåutfarten, på podiet senare fick han skylla på Ford-anhängarna genom att rycka ut en varningsgest i direktsändning.
V8-formelns läroår 1993 såg "Cromley" ratta i sin första fulla säsong en Holden VP Commodore konstruerad av Bob Forbes med motor och växellåda köpt av Fred Gibson Motorsport, på Sandown hade laget innan verksamheten såldes av Wayne Gardner och Rob Benson byggt ett nytt chassi och ledde en gång loppet över 500 km.
Produktionsracing var något av en signum utöver sin tid som V8-förare, 1991 körde han en sexcylindrig Holden VN Commodore i Bathurst 12 timmars, året därpå tog han med Peter Brock till en andraplats i en Peugeot 405 Mi16 och glasyren på tårtan kom redan 1994 då en silvergrå Mazda RX-7 med gröngul garnering fått äntligen stå högst upp på pallen.
Små framgångar i en Coca Cola-sponsrad Holden VR Commodore var ett faktum när 1995 års upplaga av Toohey's 1 000 spelades framför 35 000 åskådare på huvudläktaren, hans största höjdpunkt var att hålla bilen i rätt köl ända sedan han delade styrningen med MotoGP-världsmästaren Wayne Gardner; kunde ha vunnit det hela om inte avåkningen hade skett in mot The Chase dessförinnan.
Att köra en europeisk standardvagn i sin korta sejour tvärs över Atlanten var något av en PR-trick, han vann sju race över säsongen 1997 i det kortlivade NATC ombord en MSD-trimmad Honda Accord, efter en uteslutning i Detroit respektive teamägarens beslut att hoppa över nästa omgång i protest blev Crompton tabelltrea och återvänt till Australien för att tävla i Bathurst med Patrick Watts i en Peugeot 406 BTCC.
Comebacken som reguljär förare i V8 Supercars kom redan säsongen 1999 när han var stallkamrat med Glenn Seton i Team Tickford, ett år senare levererade han en överraskande pallplats på GMC 400 i Canberra med bilen som medverkat i Gran Turismo-serien på PS2 och PS3.
"The Green eyed monster" är ju associerad med Craig Lowndes i sitt första sejour med blå ovalen trots analytikerns misslyckande i en annan Double Zero Motorsport-bil år 2002, på Mount Panorama har båda gångerna kantats av jätteproblem och vi minns 2001 års upplaga av Bathurst 1 000 då Lowndes ledde innan en krasch på Forrest Elbow satte stopp för ett trendbrott, året därpå var det en plastpåse som fastnade i luftintaget och förstörde motorn.
https://www.v8sleuth.com.au/gallery-ten-iconic-neil-crompton-race-cars/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar