Lejonens F1-resa

Det nya året börjar med att skriva en tidslinje om en gammal motorleverantör i F1-cirkusen som upplevt sin uppgång och fall i sju säsonger.

1993: McLarens stallchef på den tiden Ron Dennis hade beordrat testteamets grupp ingenjörer att leta efter en ny motorleverantör sedan försöket att få in Renault gick i kras, en mula med Lamborghinis V12: a ur en Venturi LC92 har provkörts på Estoril men väntade till efter Japans Grand Prix 1993 för Ron Dennis att få prata med Peugeot Sports dåvarande boss Jean-Pierre Jabouille om märkets entré till Formel 1 som motorleverantör efter två raka segrar på Le Mans.

1994: Enligt många hade säsongen 1994 för laget baserat i Woking varit en klen tröst om inte de franska journalisterna höll på att skriva positiva saker om Lejonen i sitt första år på motorsportens finrum, modell MP4-9 var bilen som gjorde konstruktörens fans jättebesvikna, en mängd mekaniska bekymmer hade balanserats med åtta pallplatser på sexton deltävlingar om inte Martin Brundle var snubblande nära en efterlängtad seger på Monacos trånga stadskärna cirka två veckor efter dödsfallen på Imola, mer hjärtskärande också var eldsvådan vid startögonblicket på Silverstone den sommaren var det som orsakade haveriet när motorn värmdes upp i högvarv.

1995: Jordan Grand Prix och Peugeot Sport inledde en lyckad treårig samarbete, i det franska motorfabrikatets andra tävlingsår hade man samlat mycket information om bilens grundinställningar och mappning av den tiocylindriga motorn i tre liters slagvolym, under kalenderåret fick Eddie Jordans stall skörda 21 poäng efter att ha sett båda sina förare på pallen i Kanadas GP men antalet brutna lopp var nästan lika många som det var året innan.

1996: Guldrushen kom med en ny titelsponsor i form av B&H, bilen var en vidareutveckling av föregångaren trots att nosen höjdes upp för att möta FIA: s nya krocktestkriterier, poängskörden var något bättre, en femteplats i märkesmästerskapet och fortfarande var säsongen 1996 en rejäl besvikelse; Martin Brundle i en intervju med panelen som expertkommentator sagt att hans Jordan Peugeot 196 var en pudel med omvänd grepp som referens till kraschen han ådragit sig på Albert Park.

1997: Förbättringen skedde på rätt plats vid rätt tillfälle, stallchefen Eddie Jordan sålde Rubens Barrichello till Sir Jackie Stewarts nybildade lag och värvat två unga förare istället; Ralf Schumacher i sitt första år som F1-chaffis banade väg för karriärens första pallplats i bara sitt tredje GP-start och följde upp med fyra raka brutna lopp inklusive lika många poängplatser, tyskens lagkompis Giancarlo Fisichella blev mannen som alla i paddocken fått spänna blicken på med en kalkylerad strategi som räckte till en tredjeplats på Gilles Villeneuve-banan och insatsen i vätan på Spa var mästerlig för någon som är ung med liten erfarenhet.

1998: Livet bakom kulisserna gick från klarblå himmel till mörkgråa moln hos Lejonmärket som bytte stall från Jordan till Prost Grand Prix, modell AP01 var bilen som levt i glömska under kalenderåret, dess revolutionerade sprängkåpa i kompositmaterial klassades som en svag punkt i designarbetet vilket förde mer besvikna ansikten hos fabrikspersonalen i Guyancourt, laget hade bara plockat en poäng och brutit loppet hela femton gånger.

1999: Med designkompetens från Loïc Bigois och John Barnard hade nästa modell i Prost-teamets korta historik AP02 sett bättre ut med sina slanka linjer i karossen men motorn var aningen pålitlig under säsongens andra halvlek, trots tretton brutna lopp hade laget skopat nio poäng med poängplatser för varsin förare och Jarno Trullis andraplats på Nürburgring markerade deras första podium sedan Spaniens Grand Prix 1997, efter sexton tuffa deltävlingar blev Olivier Panis kontrakt rivet och Jarno tog över som andrafiol i Jordan Grand Prix.

2000: Den sista spiken i kistan hamrades på en plågad vagn som lämnade fabriken tomhänt, under säsongen som gått hade stallet kört sönder bilens motorer, diffar och växellådor i direktsändning, Prost GP: s samarbete med Peugeot var uppe i rök och det såg man ju i ett depåstopp som kameramannen från franska TV-kanalen TF1 fångade upp en tröttkörd Alain Prost skaka på huvudet i depådisken.