Idag har det gått sjutton år sedan Peugeot tillsammans med grannen Citroën och samarbetspartnern Toyota släppt varsin citybil med samma grundkonstruktion fast med olika arkitekturer på framvagnen eftersom den så kallade "Badge engineering" höll på att klassas som en jättekliv till framgångssagan, när Toyotan och Cittran fick en vanlig design på kofångaren och luftintaget hade Peugeoten satsat på ett bättre utseende på fronten och uppdraget anfördes av den italienske formgivaren Donato Coco.
Framvagnen på Peugeots lilla 107 var ju perfekt format för att locka yngre bilköpare samtidigt som ett flertal barn gillar dess fina look på bilderna, de nätta halogenstrålkastarna ger ett härligt intryck när den rör sig på vägarna och vid en närmare titt så påminner grillen om min favoritartists fina leende när hon var i tonåren, enkelheten förs vidare till karossformens konstruktion likaså genialiteten bakom interiörens instrumentering, här används det bara en liten hastighetsmätare och en liten varvräknare för kostnadseffektivitetens skull, förvaringsmöjligheterna är små jämfört med föregångaren 106 men den är ganska omtyckt av flera ägare när den hade bara fyra säten, vanlig luftkonditionering, radio med CD-växlare och en rätt så liten bagageutrymme där man lägger in ett eller två shoppingpåsar.
Bilen är inte särskilt snabb men är lättstyrd och smidig runt stadskärnan tack vare dess trecylindriga bensinmotor på en liter och 68 hästkrafter med standardutrustning på själva listan, här i Sverige var den lilla 107: an otroligt populär kanske på samma tidsperiod som när jag satt och lyssnade på låtarna ur Amy Diamonds debutalbum när solskenet glimtade över stan, val av karossfärger återfanns i starka kontraster, bland annat en ljusblå nyans, de flesta hade valt rött eller gult som starka färger men jag ville däremot ha en i silvergrå klarlack eller kritvit som en glansig ädelsten, andrahandsvärdet och servicekostnaderna var som sagt billiga under de tre första åren men så småningom hade siffrorna hållits på en konstant nivå på grund av motorns effektiva pålitlighetsrekord enligt en rapport från tyska ADAC innan återkallelsen skedde runt januari 2010 då Toyota valde att rätta till orsaken med vidöppna gaspedaler under svag acceleration.
Vid provkörning av en Peugeot 107 årsmodell 2005 så tänker jag på flera saker i minnet, vändradien är så pass kort att jag kan svänga ut ur en smal parkeringsficka med bara en näve, den femväxlade manuella lådan känns mer användarvänlig än den sekventiella 2-Tronic eftersom jag är inget fan av CVT-lådor där elektroniken sköter allt på samma gång, sittställningen är aningen högre än föregångaren, ratten justeras enbart i höjdled men överlag så är den rolig att köra genom centrala Stockholms anrika gator, på motorvägen däremot får man lite klagomål om oljud från differentialen innan man ska byta växel vid tretusen varv på mätaren, jag som trettonårig pojke på den tiden tänkte att jag ville gärna i framtiden känna mig trygg bakom ratten på en liten Peugeot medan man hör Amys vackra sångröst eka på radion.
Efter ett årtionde på marknaden med en del ansiktslyftning på agendan plus förfining av den lilla bensinmotorn har Peugeot 107 etsat sig fast i motorindustrins "Hall of Fame" när den samproducerades med sina tvillingbröder på småbilsfabriken i tjeckiska Kolín om inte sambandet mellan bilen själv och låten "What's in it for me" fungerade helt perfekt, det lilla lejonet nådde en milstolpe på runt 822 600 tillverkade exemplar i både tre- och femdörrarsform innan den ersattes av den nyare 108.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar