Autocars vidskepliga journalist David Finlay skrev på sin krönika att elektrifieringens tid är uppväckt, idag har miljontals bilägare världen över tagit god tid på sig att beundra de motorer som drevs med blyfri bensin, etanol eller diesel innan de ser vätskan ur tankslangarna att sina.
Därför som han valde att rangordna en rad med motorer ur olika fabrikat baserat på karaktär, klass, dramaturgi och en lust att leva länge i årtionden, rivalerna Opel och Ford hade sina flexibla motorer levt i tre årtionden och varierat mellan antalet cylindrar, den förstnämnda fått bokstavskombinationen CIH vilket är en förkortning på "Cam in head", alltså kamaxeln ovanpå topplocket medan Fords modulära V8 levde i skuggan av downsizingens era, idag byggd på motorfabriken i Windsor på kanadensiska delprovinsen Ontario och har sedan 1990 drivit flakbilen F-Series, limousinen Lincoln Town Car, sportcoupén Mustang och även en Koenigsegg CC8S innan det svenska superbilsmärket konstruerade en egenmonterad överladdad motor på 4.7 liter.
Likviderade engelska märket Rovers V8 var en långlivad klenod enligt landets kunniga journalister, aluminiumblocket lämnades orörd på en källare innan en marknadsnisse från just Rover köpte beståndsdelen och designat om hela arkitekturen för att tackla originalets barndomsproblem, i hela 37 år hade denna fina motor drivit flera brittiska bilar i cirkulation, såsom en MGB GT, en Range Rover, en flotta av TVR: s modellskara och bäst av allt en Rover Vitesse.
Tolv bultande cylindrar i dess djupa hjärta har sedan dess varit en succé för "Il cavallino rampante", detta efter att grundaren Enzo Ferrari lämnat in en fråga till Gioacchino Colombo kring 1.5 litersmotorn och han hörde honom säga "Maserati har fyra cylindrar, engelsmännen sex, Alfa åtta och vi skulle ha tolv", omedelbart fick han småflina och säga "Ja, naturligtvis", V12: an i originalformat tillverkades i 42 år då den skördat flera vinster inom sportvagnsracing och sjöngs på sista versen 1989 innan en ny generation av tolvcylindriga motorer vässades på gjuteriet i Maranello.
Alfa Romeos eftertraktade raka fyra med dubbla överliggande kamaxlar också visat sin tydliga ålder då den först konstruerades 1954 inuti gamla Giuliettans motorhuv, tillverkningen pågick i åratal innan de åtta ventilerna roterades för sista gången på modell 164 år 1997 före de nyare Twin Spark-motorerna baserade på gjutjärnsblocket ur Fiats motorer klassades som mästerstycke av bilägarna.
Från det första exemplaret av Austin A30 ända till den senare årsmodellen av en klassisk Mini Cooper hade den långlivade A-Series varit en ikonisk motor som rullade fritt med billiga driftkostnader och överlevt sjuttiotalets två oljekriser, efter snart fem årtionden kunde motorn visa flera trötthetstecken även om den ersattes ganska tidigt av MG Rover-gruppens problembarn K-Series redan 1989.
Lyxmärket Rolls-Royce långkörare, ni vet V8: an på 6.7 liter skrevs på historieböckerna som Storbritanniens mest långlivade förbränningsmotor, gjorde sin kultförklarade debut i en Silver Cloud Mk2 respektive Phantom och drivit en Bentley S2, när BMW köpte Rolls-Royce på slutet av 90-talet kunde motorn lämnas orörd tills Bentley slutförde avtalet med Volkswagen och använda rättigheterna till att driva modellerna Mulsanne och Brooklands till rå kraft fram till sommaren 2020.
https://www.autocar.co.uk/slideshow/ranked-longest-living-car-engines-3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar