Sponsorintäkter i Formel 1 hade genererat kolossala sedelbuntar ur en teamägares pengabinge, speciellt när Imperial Tobacco spenderade så mycket som 10 000 pund på reklammärkningen av Gold Leaf ombord Graham Hills Lotus anno 1968 men nådde mer än dubbelt i kreditavgifter som Lotus tvingats betala om man vann en VM-titel och i 70-talet var storstjärnan Niki Laudas årslön högre än Patrick Depaillers genom ett mångårigt kontrakt med Ferrari, sedan fick Bernie Ecclestone dyka upp i frontlinjen vid andra halvan av säsongen 1981 efter att ha sålt hälften av Brabham Racings ägodelar till BMW där årsbudgeten växte med 65 procent tills han tog över rollen som F1: s marknadsmogul och höjt sportens finansiella profil med hjälp av TV-sändningarnas rättigheter från olika mediebolag (TV4, TF1, RTÉ, ITV & NRK).
På stora delar av 80-talet och en bit in på 90-talet hade sponsoravtalen varit en nyckel hos de mindre stallen som tog sig upp till bilsportens finrum med syfte att överleva en ganska strikt kvalificeringssystem under Roland Brunserayde; därför som privatisterna fått placera en liten Marlboro-logga någonstans i bilen, precis som Dallara Scuderia Italia med J.J. Lehto eller varför inte Monteytron baktill Stefan Johanssons Onyx 1989 och resten av berättelsen ägnas av laget som kultförklarades i små delar av världskartan och stora delar av Europa, bland annat Nederländerna och det är Arrows.
Namnet Arrows grundades 1977 och är en bokstavslänk mellan Franco Ambrosio, Alan Rees, Jackie Oliver, Dave Wass och Tony Southgate; genom åren var laget baserad i Oxfordshire på startfältets mellersta skikt och visat lite udda briljans med större dramatik att åstadkomma, deras tidiga succé kom redan i San Marinos GP 1985 efter att Lill-Lövis tvingats bryta med ett varv kvar p.g.a. soppatorsk varpå Alain Prosts förstaplats förvandlats till uteslutning p.g.a. att hans bil fick underkänt i en teknisk undersökning och Thierry Boutsen slutat tvåa istället, ett par år senare fick Tony Southgate lämna teamet och anlitat Ross Brawn som aerodynamiker fram till 1989.
När förarmarknaden fick en rejäl törn inför säsongen 1990 klev en japansk investerare vid namn Wataru Ohashi in i handlingen och börjat förhandlingarna i att köpa 25 procents aktier från grundaren Jackie Oliver och byta namn till Footwork, pengarna slösades vecka ut och vecka in ända sedan Gianni Morbidelli erkände att månadslönen kapades efter enskilda race i kalendern och Ohashis budgetförslag sinade tätt efter att lagets tekniske ansvarig förlitat sig på deltidsförare samtidigt som Tom Walkinshaw var på väg att köpa delar av stallet innan full ägarskap från och med 1996, bara när han lade till förkortningen TWR som tilltalsnamn och Ohashi själv greps på bar gärning av Ekobrottsmyndigheten för en omfattande bedrägerihärva.
TWR Arrows rumsrena image utmålades under årsskiftet 1996-'97 när skotten bytte ut Ricardo Rosset med Damon Hill som valde att flytta dit efter att ha bärgat VM-bucklan med Williams på Suzuka, efter värvningen ville Walkinshaw anställa Pedro Diniz som andrafiol med syfte att skjuta upp Hills årslön med så mycket som 9 procent, i Budapest 1997 var TWR Arrows ytterst nära att vinna om inte gaspedalens potentiometer slutat fungera ordentligt och i det följande året var fansen golvade när de såg den pianosvarta projektilen kallad A19 som otroligt vacker på tävlingsdagarna, 1999 såg ut som en lovande årgång för Walkinshaw och hans gäng, designern John Barnard tog portföljen söderut till Guyancourt i Frankrike och blev ersatt av IT-bolagens största orosmoln Mike Coughlan.
Laguppställningen från just 1999 bestod av Pedro de la Rosa och Tora Takagi; den förstnämnde hade sponsorpengar från spanska petroleumbolaget Repsol varpå japanen Takagi blev sponsrad av lokala reservdelsföretaget PIAA och titelsponsorn i fråga är en kluring, vad är T-Minus för något? Som svar på en retorisk fråga är det nog en figur som låg bakom märkningen av den här reklamen, på måfå är frontbolaget drivet av en nigeriansk furste som heter Malik Ibrahim och trodde att han ville pumpa ut 125 miljoner pund i sponsorintäkter för att driva TWR Arrows framåt i resultatlistan lika med banken Morgan Grenfells aktiekurs men bilen är bara en mindre vidareutveckling av fjolårschassit och tog bara en poäng i konstruktörstabellen, hela fabriken i Leafield behöver tillräckligt med pengar sedan Pedro Diniz bröt avtalet och kört vidare för Sauber.
Tätt efter en astronomisk penningförlust fick den så kallade fursten försvinna spårlöst utan någon anledning, från och med Europas GP 1999 hade software-bolaget Baan Corporation prytt sidepodsen på Arrows-bilarna bara för att furstens pengar upphörde att existera efter Ungerns Grand Prix den sommaren och laget inte fått ordning på aktiekursen veckan emellan Spa och Monza och räddningen kom som en välsignelse när Jos Verstappen återanställdes av Walkinshaw och använt franska telekombolaget Orange som titelsponsor inklusive bredbandsbolaget Chello, en del av UPC som ägde Com Hem en gång och bettingbolaget Eurobet, i de sista åren hade orange och svart precis som det nederländska fotbollslandslagets nationalfärger varit en kultförklarad kulörkombination i Formel 1 framöver och modell A21 blev en klar förbättring jämfört med föregångaren, 2001 kickade igång som en finansiell förbannelse enligt många kritiker, man bytte ut Supertec-motorn ur Alex Zanardis Williams från 1999 till en Asiatech-motor som egentligen var en fjolårstrimmad Peugeot-spis och året därpå är finanskrisen inom TWR Arrows värre, rena blodbadet med växellådsproblem, motorhaverier och reklamintäkternas förlusttrend, privatisterna i Formel 1 höll på att dra sig ur med små steg; Alain Prosts stall ersattes av Toyota, Minardi i fortsatt finanskris och Walkinshaw valde att lägga ner TWR Arrows efter Tysklands Grand Prix 2002 och koncentrerar sig på Holden Racing Teams ägarskap i Australien.
Minardi-bossen Paul Stoddart använde hälften av Arrows chassistruktur till bygget av modell PS03 med begränsad tid tills Aguri Suzuki köpte de tre kvarvarande A23-chassin och bytt namn till SA05 eller SA06 beroende på utvecklingsfas med en modifierad Honda V8 begränsad till 18 700 varv per minut, sist ut i påståendet var hur tragedin med fursten Malik hade slutat, enligt en tjänstledig kriminalinspektör från poliskåren i Fort Worth, Texas hade han dykt upp på tingsrätten 2008 sedan han stal sedelbuntar ur kassaskåpet och var tvungen att hjälpa en ung Nascar-förare till toppen men vägrade betala borgen och bildat ett energibolag med pengar från flera okända aktörer.
http://essaar.co.uk/losses-lawsuits-nigerian-prince-demise-arrows-grand-prix-twr/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar