Härnäst i OS-temat före turneringen går mot avspark i Paris är det bra tid för mig att berätta om två länder som ligger på motsatt sida av en insjö, jag ska prata om Kazakstan och Azerbajdzjan.
Båda de här nationerna gjorde sportslig anspråk ganska enskilt från och med sommarspelen i Atlanta 1996 i och med de parlamentariska utspelen ledde till ändring av dess kulturella paradigmskifte för de styrdes av gubbar som förstatligat petroleumbolagen och använt råolja som lönsam råvara, Azerbajdzjans förste OS-medaljör i grekisk-romersk brottning Namik Abdullajov fick närvara på delstaten Georgias kongresscenter för att ta sig vidare till final i sin viktklass men fått se sig tacklad flera gånger av en bulgar men revanscherat sig fyra år senare i Sydney mot Sam Henson från USA, vid de efterföljande spelen hade Azerbajdzjans OS-kommitté fått äran att dubbla antalet medaljer fem gånger på raden i det nya årtusendet, bland guldmedaljörerna i olika discipliner så återfinns gevärsskytten Zemfira Meftagatdinova, brottarna Farid Mansurov respektive Toghrul Asgharov, judokan Elnur Mammadlij och även kampsportaren Radik Isajov.
Kazakstan däremot hade en bättre medaljhistorik ända sedan landet blev självständigt 1991 efter Sovjetunionens fall, på en ganska het mitten av juli 1996 i Atlanta hade Jurij Melnitjenko tystat de amerikanska fansen med att avgöra finalmatchen mot Dennis Hall via poäng som följd, totalt fick det enskilda delegationen vinna hela elva medaljer i sin OS-debut och mer skulle nog komma när riksidrottsförbundet (NOCKAZ) dubblade antalet deltagare och förbisett Olga Sjisjkinas jätteknall i de korta häckarna på Telstra Stadium, nationalikonerna Aleksandr Vinokurov & Olga Rybakova skrämde slag på halva Londons stadskarta med att bärga hem guldet och få sina bilder stämplade på ett frimärke, precis som i Beijing 2008 fick tyngdlyftarna dra på sig skulden efter varsin insats, de sju guldmedaljerna i fyra års mellanrum lämnades tillbaka av IOK p.g.a. dopinghärvan och när de 104 delegaterna anlände till Rio sommaren 2016 så kan medaljrekordet bli ännu högre med sjutton stycken efter 16 tävlingsdagar och elitsimmaren Dmitrij Balandin från bana nummer åtta slog favoriterna Kevin Cordes och Andrew Willis till ett OS-guld innan den klena trösten i Tokyo blev till åtta bronsmedaljer.
Viken sida av Kaspiska havet vågar kritikerna välja? Svaret får vi inom kort men först ska jag lägga till ytterligare ett par saker om Kazakstans respektive Azerbajdzjans OS-trupper, på den ljusblåa hörnan är Milad Karimi extra intressant eftersom konkurrensen i den artistiska gymnastikens mångkamp anses vara otroligt tajt och i den rödblåa hörnan skall gevärsskytten Ruslan Lunjov inklusive släggkastaren Hanna Skydan öka lönevärdet om de skulle ha siktet inställt på enbart ett OS-guld i programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar