Idag ägnar jag lite tid åt ett land som behöver mer förstärkning å den sportsliga etikens vägnar, fanan må vara blått och gult innan man tillägger statsvapnet överst till vänster, en treudd som heraldik och vi landar i Ukraina för att göra en ganska grundlig forskning om dess OS-anekdot.
Historiken säger att själva regionen var en del av olika imperier i de första åren, sedan fick dem ingå i det forna Tjeckoslovakiens respektive Polens och Rumäniens samvälde innan man gett sig in i Sovjetunionens paramilitära polemik, efter upplösningen som avslutat Kalla Kriget kunde Ukraina delta för första gången som enskild land anno 1994 i Lillehammer, cirka ett par år efter att landets riksidrottsförbund (National Olympic Committee of Ukraine) hade bildats och medaljsuccén var monumental i deras första OS med guld i konståkning och brons i skidskytte, två år senare på Atlanta kunde ett självständigt Ukraina försvara sig på bästa vis med nio guld, två silver och tolv brons tack vare en urstark "fighting spirit" satt av boxaren numera borgmästaren Vladimir Klitjko.
Kavalkaden på över tjugo medaljer ristades i varenda åskådares blodomlopp mellan Sydney 2000 och Beijing 2008; Jana Klotjkova hade haft en rätt så framgångsrik OS-karriär med hela fem medaljer i olika kategorier på simbassängen och vissa analytiker vågade tycka att hon var en ökänd specialist på 200 meter medley, tätt efter finalomgången så belönades hon med guldmedaljerna runt halsen på podiet inklusive högre månadslön via direktiv från OS-kommitténs ledning, utöver framgångarna i simning var elitgymnaster som Valerij Gontjarov en kalkylerad begåvning i herrarnas räck då han fick högre stilpoäng genom en fin telemarkslandning i upphoppet och upp mot London 2012 fick nya atleter i andra sporter gå ett steg högre till att vara nationalikoner, några av dessa var Jana Sjemjakina i damernas värja på fäktningens smala pist respektive Jurij Tjeban i kanotsprint och på Vinterolympiaden i Sochi 2014 råder nya överraskningar när damlandslaget i skidskytte ledd av systrarna Semerenko och lagkapten Aljona Bilosjuk slagit en kil genom sina närmsta grannar och delat konkurrensen i två läger.
Vem kunde tro att sommarspelen i Rio 2016 kändes lika tufft som på VM i friidrott ett år tidigare? Ja och svaret är lite klenmodigt får man väl säga, uppföljaren till Gontjarovs planenliga seger från långt bak i tiden hette Oleg Vernyajev och han utförde en ganska annorlunda program i räck, efter poängräkning av domarkåren så blev saken klar och vann guldet med en tånagels marginal före Dan Leyva från USA och på medaljceremonin så fick Oleg räcka fram kardan och blir gratulerad av landsmannen tillika f.d. stavhoppsstjärnan Sergij Bubka. Efter de 19 medaljerna som tilldelats i Tokyo senast kommer ledningen i Ukrainas OS-kommitté skicka minst 180 delegater till arenorna över hela Paris med små reservationer att tillgå, bland favoriterna till guldet så hittar jag elitsimmaren Mihajlo Romantjuk, släggkastaren Mihajlo Kotjan och en av tre höjdhoppare på damsidan i form av Irina Gerasjtjenko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar