Mellanösterns epicentrum, ni vet Saudiarabien är hemvist för vallfärden till Mecka där tusentals människor ur min tro vandrar sju varv runt den kvadratiska betongstrukturen och göra färdigt resten av religionens femte pelare rent fysiskt men för mig är det krävande p.g.a. min kroniska sjukdom, vi lämnar trosbekännelsen bakom oss och koncentrera oss på landets OS-historik istället.
Saudiarabien gjorde debut i München anno 1972 med bara tio atleter och alla var män eftersom konservatismen förhindrade det motsatta könet att sändas ut till arenorna utan tillstånd, löftet kvarstod i flera decennier innan en viss Anita DeFrantz; en f.d. amerikansk olympier som undertecknat ett dekret till en saudisk utrikesledamot trots en förhöjd risk till diskriminering i arbetslivet och emellan olika paradigmskiften hade de första OS-medaljerna inte saknat motstycke bland fansen som tyckte att följa elitidrott på direktsänd TV, på Telstra Stadium i Sydney var Hadi Al-Soumaily en spektakulär häcklöpare som ville lyfte landet till nya höjder genom en silvermedalj bakom Angelo Taylor och hästhoppningen är till idag en lönsam sport som männen i helvit skrud ville gärna se framöver efter Khaled Al-Eids överraskande bronsmedalj.
Efter att Ramzy Al-Duhami & Co. fixade deras enda medalj i London så följde man upp programmet med den första medaljen i kampsport men behöver mer än så i framtidsvisionen, många vet att bilracingen gjorde entré 2018 med ett Formula E-lopp i Ad-Diriyah och Formel 1: s jungfruresa i Jeddah med finansiell hjälp från den nationella investeringsfonden, här och nu skall delegationens uttagningsprocess slutföras och OS-kommitténs assisterande VD höll på att utse ett helt lag i hästhoppning och fler kampsportare har kvalats in med hjälp av kvoteringssystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar