måndag 8 juli 2024

Repförtöjning och plankträff

Dags att resa vidare till nästa nation som har en ganska stark friidrotts- och boxningstradition, ett land som är känd för att vara "Old school" i kulturlivet med veteranbilar på vägremsan lika med det varma klimatet året runt, jag kommer sätta mig bakom tangentbordet och skriva en del om Kubas OS-historik.

Kubas Olympiska kommitté (CO Cuba) bildades 1926, alltså årtionden efter dess entré år 1900 i Paris med fäktaren Ramón Fonst som fanbärare, att vinna guld direkt i de två första turneringarna fick någon form av belöning innan det värnpliktiga stod skrivet på flaskpost och med två raka lottlösa OS-närvaron så satte man stopp för satsningen genom bojkotten av spelen i Los Angeles 1932 men comebacken dröjde fram till 1948 där laguttagningen skedde i full hemlighetsmakeri, att lämna arenan utan medalj känns oberäkneligt även om det krävdes ett hop av sedelbuntar för att satsa på mer än bara fäktning, man ville satsa på teknikgrenar i friidrott och kampsport, främst boxning.

Efter seglarparets silvermedalj i London trädde Enrique Figuerola fram som värdig medaljör i hundrameterssprinten, fyra år senare i CDMX fick två boxare och två friidrottare dela på silvret men på bayersk mark 1972 hade Kuba fått sin första nationalhjälte och det var just en amatörboxare vid namn Téofilo Stevenson; mannen som de flesta beundrare av Sommar-OS ville titta till allt p.g.a. den exklusiva dokumentärfilmen som visades på Eurosport sommaren 2018, inte bara Stevenson som tog hand om första pris på boxningsringen utan också hans två landsmän i varsin viktklass och succén fortsatte att radas upp med dubbla antalet deltagare i kvoteringssystemet och även åkt upp bland Topp 5 i medaljligan en gång på modern tid.

1992 var Kuba tillbaka i hetluften efter att ha bojkottat spelen i LA respektive Sydkorea i polemikens händer, vem trodde att OS-turneringen i Barcelona fick nå kulmen med fler guldmedaljer än det var drygt tjugo år tidigare, hjältestatusen i friidrott och boxning kunde inte bli bättre förrän judokan Odalis Revé visade upp modet att räta till en regelrätt tackling och vinna genom en Waza-Ari, mer skulle det komma när de stämplat inresehandlingarna före OS i Atlanta '96 men problematiken säger att det krävdes någon slags specialtillstånd från den lokala OS-kommitténs kansli och ändå kunde atleter som Félix Savón, Pablo Lara och Héctor Vinent återupprätta suveräniteten på högsta nivå.

Traditionsenligt har medaljerna i friidrottens teknikgrenar hoppat mellan olika specialister, tidigare var Javier Sotomayor inte riktigt rädd för höjder över 2.30 meter, i Sydney år 2000 var Iván Pedroso snubblande nära nationsrekordet i längdhopp och ändå räckt till guld, boxarna som alltid tar den enklare vägen till en gyllene belöning likaså ett par kvinnor i historien som vann guldet i spjutkastning och övermäktigheten i London 2012 ledde till öppet mål hos vissa utövare, däribland Yarisley Silva i damernas stavhopp och hon tog silvret bakom bruden som stod i världsrekordhållarens skugga, nämligen amerikanskan Jenn Suhr och i andra sporter tätt efter landets traditionsenliga grenar hade en gevärsskytt tangerat världsrekordet i herrarnas 25 meters pistolskott som spelades på Londons kungliga artillericenter.

Medaljfördelningen i kampsport svängde med tiden mellan Rio och Tokyo i det senaste fyraåriga cykeln, mitt emellan brottarna och boxarna stegade två kanotister (Sergi Torres & Fernando Jorge) in på flodmynningen med ett viktigt mål på agendan och det var att slå européerna i herrarnas C2 över 1 000 meter, uppdraget var utfört med råge och kan man tänka att de resterande medaljörerna tilldelades på brottardynan respektive boxningsringen, vi har inte långt kvar till OS om ett par veckor och jag ska nog ta beslutet att välja vilka atleter som skulle bli de potentiella kandidaterna till guldet, i grekisk-romersk brottning kommer Luis Orta ha äran att försvara segern från Tokyo i en ny viktklass och i tresteg som traditionell teknikgren kan Cristian Nápoles och Lázaro Martínez fajtas med algeriern Yasser Triki respektive jamaicanen Jaydon Hibbert om spelens ädlaste valör.

https://en.wikipedia.org/wiki/Cuba_at_the_Olympics

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar