Idag kommer jag skriva ett inlägg som rör musikintresset och hur det förankrade hela min studiestyrka som femteklassare, för några år sedan hade jag typsnittat en artikel om viktiga ögonblick ur kulturåret 2003 och här ville jag ha lite mer eftersom jag trängtar om att leta efter några alternativ till de topprankade låtarna som hördes på P4 Radio Stockholm eller Lugna Klassiker.
Efter en blandad början på säsongen kunde de röda slå till med omedelbar verkan när F1-cirkusen landade på Europeisk mark, i synnerhet Autodromo Enzo e Dino Ferrari utanför Bologna och tragedin vred som en spåkula när Michael och Ralfs mor hade dött hemma i Tyskland men ville köra vidare och sedan åka hem inför begravningen på griftegården, veckan därpå i Barcelona är Ferrari F2003-GA: s jungfruresa värt ytterligare tio värdefulla poäng från Pole position och balansgången i Steiermarks gröna hjärta lett till regerande världsmästarens tre raka segrar efter sex deltävlingar.
Vid målgång efter Spaniens GP våren 2003 fick artisten Anna Sahlene vars singel "We're unbreakable" gå upp bland de tio bästa på radiolistorna och jag har inte heller glömt ackorden på verserna eller vokaländringen i refrängen och Mid 8.
Le Mans 24 timmars sommaren 2003 var ju uppe i sitt 80-årsdag på prinsesstårtan, efter tre raka segrar av Audis fabrikssatsning har bara Bentley, Pescarolo Sport, Courage Compétition och Panoz stått pall mot just "De fyra ringarna" som drivs av tre satellitteam (Audi Sport Team UK, Audi Sport Team Japan & ADT Racing), mellan kl. 15:00 på lördag och kl. 15:00 på söndag var saken klar, Bentley hade krönt sitt treåriga program i modern regi med en dubbelseger före Audi #6 med Stefan "Lill-Lövis" Johansson bakom ratten och framför en kvarts miljon åskådare fick de blågröna Pescarolo-bilarna med Peugeot-spis klara sig med åttonde respektive nionde slutplacering trots röken som bolmar ur avgassystemet.
Några dagar senare hade jag hört två väldigt distinkta nummer på radion vilket värmde fansens hjärtan in och ut ur läktarplatserna, den ena är fotbollskretsens mest kända "Torhymne" signerat bandet The white stripes under titeln "Seven nation army" och den andra är "One heart" av vår tids mest älskade musikalbegåvning Celine Dion.
Min semester i hemlandet kantades av en extrem värmechock när vattnet ur brunnen behöver renas ordentligt och jag sa till morfar på den tiden att jag föredrar källvatten ur flaskan istället, med familjeintrigerna åt sidan fick jag med tidningen i ena handen och ett glas kolsyrad läsk på bordet sätta mig och titta på Frankrikes Grand Prix utan att störa ordningen, kände mig ganska snopen och knäpptyst efter ännu en blåvit kross av Williams-teamet med Ralf Schumacher som fyllde sportrubrikerna och senare under dagen kunde jag bryta tystnaden med större sannolikhet att prata om fågelburen som köptes på marknaden i centrala Alger, tyvärr fick den lilla kanariefågeln segna snart fem till sex dagar efter semestern och känt mig otroligt ledsen.
Emellanåt kunde den svenska indiegruppen User of a common name slänga in några hårda toner ur "To feel" och det tog mig flera år att hitta den sällsynta låten på YouTube, någon månad senare gick biopremiären till långfilmen "Allt en tjej vill ha" och låtsades bända elgitarren till Lucy Woodwards "What's good for me" och i den följande veckan var musikproducenten Joel Edwards rubrikernas man med yrkets bästa bidrag i genren dans och synt under namnet "Deepest blue anthem".
Finalomgången av Standardvagns-EM spelades på Monza av alla ställen och det skiljde en handflatas marginal mellan ettan och tvåan i tabellen, Alfa Romeos talisman Gabriele Tarquini mot skräddaren från Aachen Jörg Müller och det kunde inte bli spännande på långa vägar, efter två race varav den i omvänd startordning så kunde vi Alfisti säga att de gjort det bra ifrån sig och vunnit Europatiteln för tredje raka gången som konstruktör även om de kritvita bilarna verkar vara startsnabba under hela säsongens gång med bakhjulsdrift som en av fördelarna.
Dagen efter hade jag fått ögonen på Evanescence braksuccé på topplistorna utöver deras definitiva listetta, här fick jag på en ganska sen eftermiddag när skoldagen var slut höra den rätt så lugnande "My immortal" om inte slutet blev mer än bara högljudd sett till elgitarrens riff mellan Mid 8 och avslutande refräng.
VM-finalen i Formel 1 gick från en nervös väntan genom de 53 varven till en perfekt antiklimax, duellen mellan Michael Schumacher och Kimi Räikkönen slutade i att veteranen fick minst en poäng att tillgå och defilera till den sjätte världsmästartiteln i karriären, hjälpryttaren Rubens Barrichello vann på Suzuka med en kalkylerad insats från Pole position och motstod pressen från David Coulthard, Jenson Button och Ralf Schumacher men tyvärr för Montoya så hade hans titeldrömmar grusats p.g.a. fel i hydrauliken, efter målgång kunde Michael säga på radion till sin ingenjör Luca Baldisserri att man tar hem ännu en flagga till Maranello och tillägna mästerskapet i Greg Moores ära.
På tal om något olycksaligt i samband med en hemläxa i matematik då kan jag glömma sådana hemskheter för jag ville som elvaåring på den tiden bara softa till "White flag" av Dido och det fungerade utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar