Idag kommer jag skriva om värdlandet Frankrike när Sommarolympiaden invigs på en fredag om två veckor, i denna pittoreska land har de olika idrottsförbunden registrerat tusentals män och kvinnor till elitsatsning genom åren bara för att jag ville räkna in de bästa insatserna från de senaste OS-turneringarna och här kan resten av dess OS-historia träda fram i perfekt detaljbeskrivning.
Frankrikes OS-entré skedde år 1896 i Aten då man skickade ut tretton atleter med syfte att vinna tvåsiffrigt i antalet medaljer som stod skrivet i kartuschen, fyra år senare kunde sporthistorikern tillika det första ordförandet i Frankrikes Riksidrottsförbund Pierre de Coubertin uträtta ett viktigt ordspråk innan man lyckades fyrdubbla antalet deltagare till det första av tre hemma-OS som arrangerats i huvudstadens centra och den lyder: "Det bästa med en stor turnering är inte om lusten att vinna, men att delta. ". Till viss del hade han rätt och belöningen nystades med 27 guldmedaljer, 38 silver och 37 brons fördelat i ett dussintals sporter som fäktning, segling, rodd och bågskytte följt av en jättelik avrådan från inresa till St Louis 1904 och efter det så fick medaljsuccén bära av fram till början på de mörka åren.
Cirka ett par år efter värsta fiendens kapitulering kunde idrottsaktiviteternas dörrar öppnas på nytt genom en stor förstärkning inför avresa till London 1948, i de sexton dagarna kunde landet titulera 29 medaljörer och behåller statusen som trea i medaljligan men VD: n Armand Massard hade beslutat att kondensera startfältet från och med nästa Sommarolympiad som hölls i Helsingfors 1952 tills medaljläget stagnerat för första och hittills enda gången i Rom åtta år senare, någon vecka efter EM-triumfen i fotboll 1984 hade Frankrikes OS-resa på Los Angeles inte varit bättre då man vann fler brons än guld och likadant går även till förstadiet på talangprogrammets utveckling inför Barcelona 1992 men från och med nästa fyraåriga cykel kan satsningen på yngre idrottare leda till fler än tio guld sedan 1948 genom kanotisten Franck Ardisson och Jean-Pierre Amat medan det gyllene läget i friidrott innehåller stavhopp som deras paradgren.
För att vara försiktig måste jag minnas herrfinalen i stavhopp på Atlanta 1996 när Jean Galfione lyckades överrumpla Igor Tradenkov, Tim Lobinger och hemmafavoriten Lawrence Johnson till ett olympiskt rekord på 5.92 m, en generationsväxling senare i London dryga sexton år framåt i tiden trädde Renaud Lavillenie fram med att hoppa högre än sin äldre landsmans personbästa trots hård press från Björn Otto och Rafa Holzdeppe.
Bortsett från sommaridrotterna var Frankrike otroligt bra i vintersport dem också med alpina skidåkarna Jean-Claude Killy som tog guld i Grenoble 1968 respektive Antoine Deneriaz i Turin 2006 men oftast har bra skidskyttar på radarn som Vincent Defrasne, Martin Fourcade och Quentin Fillon-Maillet för att nämna några om inte den sistnämnde bar smeknamnet "King of the crosswinds".
Frankrike hade haft på min ungdom toppenbra kampsportare, bancyklister, kanotister och fäktare i OS-historiken, jag syftar på David Douillet som var mästerlig i sin viktklass som judoka, i forspaddlingscentret hade Tony Estanguet vänt sin kanot utan tidstillägg för en missad port och räckt hela vägen till guld i duell med Eoin Rheinisch och senare Sideris Tasiadis; bancyklisterna Arnaud Tournant, Laurent Gané och Florian Rousseau vunnit lagsprinten på egen hand före Storbritannien och Australien i Sydney anno 2000 varpå den sistnämnde i den individuella sprinten fått se sig slagen av Martin Nordensten efter tre omgångar och handbollslandslaget med andra ord dominerade turneringen i London 2012 efter att ha krossat förhandsfavoriten Sverige med Kim Andersson som lagkapten.
När turneringen inleds på riktigt efter invigningsfesten så kommer jag följa några nya stjärnor som fjärilssimmaren Léon Marchand och bancyklisten Clara Copponi respektive veteranen i herrarnas tiokamp Kevin Mayer som blev lite skadeförföljd året innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar