Arbetsbördan på vift

Nu drar jag söderut i världskartan och djupt in i det södra halvklotet för en liten utforskning om tre sydamerikanska länder som vill begära mer än fyra medaljer i tabellen och de ligger på den tektoniska plattans aktiva sida.

Ecuador är ett typiskt exempel på hur löneförhöjningen vid heltidsanställning läggs på bordet, de gjorde OS-debut för exakt hundra år sedan i Paris med tre registrerade deltagare skrivet i bläckpenna på gammaldags papper, mitt i utanförskapet så bildades själva OS-kommittén tre månader efter spelen på Wembley 1948 innan den gjort sig känd av IOK 1959 och vid comebacken i Mexiko 1968 fram mot 1992 hade landet tävlat i många idrotter men lämnat arenan lottlösa, sedan på amerikansk mark 1996 var förbannelsen brutet genom gånglöparen Jefferson Perez utomordentliga insats till ett historiskt OS-guld, flera år längre fram i tidevarvet lämnade han Beijing med ett silver tills en viss Richard Carapaz förlängt sitt CV med OS-guld efter totalsegern i Girot våren 2019.

Dess nordliga granne Colombia mäktade till med ett snäppet bättre medaljantal i historiken, OS-inträdet tog fart på Los Angeles 1932 tätt följt av den nationella kommittén som instiftades fyra år senare, efter så där fyra lottlösa turneringar om man inkluderar underläge i personalskaran 1952 kunde gevärsskytten med ett tyskklingande namn (Helmut Bellingrodt) säkra Colombias första historiska medalj i OS-sammanhang 1972 på Münchens skjutvall och även försvarat silvret flera år senare i Los Angeles.

Att doppa en mynt i silver eller brons kändes som en myt om man talar sanning framför en förhandlare, väntan på guld varade fram till Sydney 2000 när Isabel Urrutia lyfte upp stången till personbästa i både ryck och stöt eftersom hon inte klarat efterpressen på sista försöket i stöt, fler medaljer tillkom i just tyngdlyftning medan de nya framgångarna i mountainbike och friidrott visade sitt tydliga språk med utövare som Mariana Pajón och Caterina Ibargüen vid de tre senaste turneringarna.

Om man pratar om Venezuela i den sportsliga världen så råder ju en tystnadsplikt bland de som är verksamma på oljeraffinaderier, vad som urskiljer Pastor Maldonados makabra F1-karriär med landets OS-historik är TV-tittarrekordet på hemmaplan och vissa tycker att Pastors enda GP-seger i Barcelona överträffar Ruben Limardos OS-guld i herrarnas värja på en och samma årgång (2012).

Längre bak i tiden fick Venezuelas riksidrottsförbund (COV) bildas anno 1935 redan dagen före julafton och väntat till 1948 som dess första deltagare landat till London innan en hel trupp nystades upp inför den kommande turneringen på finsk mark 1952, på hög höjd kunde boxaren Francisco Rodriguez i herrarnas flugvikt bärga det första historiska OS-guldet och sända halva Sydamerika i chockvågor, därefter lämnade man München lottlöst, tagit bara ett silver i ytterligare två sommarspel följt av tre brons i Los Angeles och bortsett från jätteöverraskningen i fäktningen på herrsidan kunde en ambitiös Yulimar Rojas vicka ena tån på plankan och flyga högt till världsrekord i tresteg, noteringen från VM 1995 utraderades och grafiken blinkar 15.67 meter på sista försöket i vindstilla förhållanden.

I Paris kommer ett femtiotal atleter från varsitt land göra sig presenterade på invigningsceremonin men innan dess kan jag lägga in en deltagare till favoritskap på podiet, för Ecuador är David Hurtado mannen som kan försvara gånglöparnas rykte efter det som hände i Atlanta 1996, för Colombias del kan damlandslaget i fotboll återigen skrälla efter VM-kvartsfinalen i Nya Zeeland förra året och Venezuela förutom trestegsstjärnan vill förlita sig på lerduveskytten Leonel Martínez.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ecuador_at_the_2024_Summer_Olympics

https://en.wikipedia.org/wiki/Colombia_at_the_2024_Summer_Olympics

https://en.wikipedia.org/wiki/Venezuela_at_the_2024_Summer_Olympics