"La fête du Canada" eller "Lönnlövens dag" är sedan 1867 en nationaldag i landet som är känd för sina bistra vintrar och sporter som har något med snö och is att göra (Alpint, ishockey, rodel & skidskytte) men också fostrat en del racerförare upp i toppen, här och nu kommer jag skriva ett inlägg med Kanadas OS-satsning anno 2024 som tema eftersom dess olympiska kommitté fick skicka ut hundratals idrottare för att delta i årets största höjdpunkt i sportkalendern.
Kanadas moderna OS-succé blomstrade genom en simhoppare som vred överkroppen i gruppering och pik ända sedan hemma-VM i Montreal, gossen vid namn Alexandre Despatie vann OS-silver i herrarnas tremeterssvikt på simcentret i Beijing 2008 samtidigt som framgångarna radade upp sig med hela herrlandslaget i rodd och räckte till guld före favoriterna Storbritannien, likadant går också till hästhoppningens kelgris Eric Lamaze innan flyttlasset fraktades till London respektive Rio och senaste gången var det medaljrekord för hela slanten i Tokyo, snacka om lagarbete.
Fansen som satt hemma i TV-soffan och tittat på Sommarolympiaden på sportkanalen RDS fick glädjande nog hoppa högt när friidrottarna Damian Warner och André de Grasse sprungit hem sina medaljer, mer dramatiskt var straffläggningen i damfotbollens final som fick motståndarna att träffa stolpen två gånger om och Beverley Priestmans manskap vann turneringen med den ädlaste valören och tyngdlyftaren Maude Charron överraskade hela Québec och även hela nationens stolthet genom segern i damernas 64 kg-kategori.
Till OS-turneringen i Paris 2024 kommer jag följa släggkastaren Ethan Katzbergs uppdrag på Stade de France likaså Pierce Lepage på friidrottens teknikgrenar, på simhallen kan Penny Oleksiak, Margaret McNeill och Kylie Masse gå i duell med Sarah Sjöström och på podiet kommer hela nationens sporttokiga invånare sjunga "O Canada we stand" i vackra toner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar