torsdag 23 juli 2020

Kompakta pendlare - Del 6

Kluringen i Opels modellskara Meriva släpptes år 2003 genom att behålla konceptbilens designtänkande eftersom formgivningen var som en uppvuxen Corsa med högt tak men väger mindre i tjänstevikt på grund av att det fanns bara fem säten istället för Zafiras sju.
Meriva A som den heter i Opel-språk antyder modellens första generation, den använder mycket drag från konstruktörens mest sålda småbil inklusive beståndsdelar som dörrhandtag, baklyktor och fönsterytor av en större dimension, vad som är nytt gentemot Corsan var den större grillen med framlyktorna ur en Vectra och många tänker att den nya MPV: n ser ut som en vanlig småbil i en större skala med mellanklassbilens egenskaper.

Genom åren hade interiörkvalitén varit sisådär för en modern Opel, hela instrumentpanelen inklusive ratten var lånade från olika modeller, ett bra exempel är klimatanläggningen, luftutblåsen och CD-stereon som hämtats från en Vectra, de logiskt utformade mätarna var av egen regi och multifunktionsratten installerades ur småbilen Corsa.
Tygklädslarna håller måttet när ergonomin var som viktigast för en kompakt familjevagn, fullvuxna människor sitter trångt i baksätet även om den enbart anpassas för barn, bagageutrymmet sväljer 350 liter om man lastar två stora resväskor och tre ryggsäckar och med de nedfällda baksätena kan siffran utökas till över 1 400 liter.

När jag första gången satte mig i passagerarsätet på en Opel Meriva 1.8 i Enjoy-utförande fick jag en förväntan på att åkkomforten var lite för hård på småvägarna, framvagnen var för svårstyrd genom rondeller och vägkorsningar, bilens kanske enda pluspoäng var den manuella transmissionens feedback och gasrespons medan jag vågade kritisera rostskyddet som potentiell minuspoäng, servicekostnaden var ganska billig på sin tid i och med att OPC som var den sportigaste versionen av Meriva med 236 hästars turbomotor hade haft det lite dyrt med kamremsbytet vart 10 000: e kilometer.

Efter en liten succé med första generationens Meriva har modellen fått ett nytt ansikte med svepande linjer sensommaren 2010 med en annan nyhet, det var nämligen så att Opels kompakta familjevagn fått en annorlunda dörröppningsmekanism à la Rolls Royce Phantom eller Lancia Aprilia eftersom de främre dörrarna öppnas som vanligt när bakdörrarna vänder åt motsatt håll, detta för att lägga in en bilbarnstol på ett enkelt sätt.
Interiören är inte så pjåkig i dess inredningsprincip, instrumenteringen har en kristallklar briljans, kommandocentret har ett virrvarr med knappar som sköter klimatanläggningen, radion eller varför inte satellitnavigationen, växelspaken sitter lite högre än föregångaren, förvaringsfacket mellan framsätena får plats med en högklassig handväska och ergonomin lutar åt det komfortabla för både förare och passagerare.

Man väljer antingen en bränslesnål 1.4 liters bensinmotor med turbo på 120 hästkrafter eller det bästa exemplet en 1.3 liters CDTi EcoFlex på 95 hästar, än idag hade de flesta Meriva-ägare av den nya generationen föredragit den starkare bensinmotorn på 1.4 liter och 140 hästar för en bättre körbarhet, en lägre servicekostnad respektive en mer förfinad upplevelse bakom ratten.

Tyvärr efter två generationer och fjorton år i programmet tvingade Opels ledning i Rüsselsheim att lägga ner Merivas produktion på grund av uppgången i crossover-marknaden.








Inslag om Opel Meriva från österrikiska bilprogrammet Go! år 2003


Här provkör Matt Watson andra generationens Meriva på Auto Express webb-TV


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar