Om livscykeln på den traditionella stora MPV: n är slut kan de kantiga fritidsbilarna överleva ett tag till på grund av dess stora popularitet bland yrkeschaufförer och småbarnsfamiljer, Renault i våras visade fram den tredje generationens Kangoo i närbild på franska biltidningars webb-TV, precis som sina konkurrenter (Peugeot Rifter, VW Caddy & Ford Tourneo Connect) är den fortsatt praktisk, rymlig och civil på långa vägar men det finns en del klagomål när det gäller interiören, baksätena fälls inte ner individuellt som på den klassledande Peugeoten men likt Riftern som är min favoritbil har nya Kangoo plant golv från lasttröskeln till framsätenas stolsrygg, exteriört är grillen hämtad från stadsjeepen Kadjar, LED-lyktorna både fram och bak är egendesignade och till skillnad från skåpbilen är B-stolpen kvar gentemot det förstnämnda som har en bred öppning för att utnyttja enklare last av långa föremål.
Kangoo III: s cockpit känns förenklad å ena sidan med tanke på de analoga mätarna men i motsatt håll har klagomålen cirkulerat kring det svindyra ingångspriset bara om instrumentpanelens matta träpaneler kostar flera hundringar extra, förarplatsens centrala budskap går till infotainmentsystemet som är något smalare i storlek än i senaste generationens Clio, med den dyrköpta inredningen åt sidan kan jag helt enkelt formulera att den vanliga parkeringsbromsen återfinns i enbart entrénivån om tillvalet på en elektrisk parkeringsbroms räcker inte ett dugg, den manuella växellådan har precis som konkurrensen mäktade till en användarvänlig passage mellan kugghjulen i dess inre kärna, det finns gott om förvaringsutrymmen men synd att bilen inte har tillräckligt med gadgets som rör körassistans, multifunktionsratten härstammar från just Clio med mjuk läderstoppning och klimatanläggningen per automatik sitter i höjd med Stop & Start-knappen till vänster om man har nyckellös låsmekanism.
I väntan på en Kangoo med 100 % eldrift kan dieslarna vara det bästa köpet men håll alltid ögonen på en vanlig bensindriven version i den dyraste utrustningsnivån, bakom ratten hade motorjournalisten Gaël Brianceau från L'Automobile Magazine uttryckt på sin krönika att miljödäcken filtrerar bort graining vid körning på grov bitumen, livet inne i kabinen känns tystare än föregångaren och mycket viktigt kan framvagnen bete sig något mjukare i kryssningsfart men jag håller inte med för på slingriga vägar så känns skruvfjädringen fram och torsionsstavarna bak lite stötig, kuggstången har en annorlunda styrförmåga på feldoserade kurvor medan dieselmotorn tappar en del vrid i backkrön och sittställningen är en liten bit högre på grund av katalysatorn som sitter lite dumt till.
Styrkorna går till baksäteskomforten trots att stolarna fälls i 60/40-konfiguration, skuffens generösa lastvolym, framvagnens mjuka stötdämpning, det enkla livet ombord inklusive pluspoäng till förvaringen men de svaga punkterna går till förarens körställning då klagomålet riktades till kopplingspedalen som låg alldeles för nära fotstödet, dieselmotorns onödiga tyngd vid kallstarter, det höga ingångspriset före skatt och även den turbulenta luften i höga farter på E4: an, annars för mig kan servicekostnaderna bli rätt så dyra speciellt när det är dags att byta LED-lampa hos en auktoriserad handlare och hjulupphängningens bussningar lär vara ett allvarligt problem bland dem som är på väg att äga en ny Kangoo, som slutsats kan Renaults förnyade men populära stjärnskott ge Peugeot och Volkswagen en match i en testduell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar