För mig är Belgiens Grand Prix i Formel 1 en riktig höjdare bland förare och fans, den har mycket historia bakom kulisserna men också en del otäcka krascher att minnas genom åren, förr i tiden var banan 14.1 kilometer lång då många förare anser att vägsträckan genom små byar är livsfarligt fram tills den kördes för sista gången hösten 1970 innan den kom tillbaka på kalendern under början på 80-talet då byggentreprenörerna stängde landsvägen och lade till de nu utmanande kurvor som Les Combes, Rivage, Pouhon och Stavelot men bara två riktigt kända sektioner som fortfarande finns kvar är uppförsbacken genom Eau Rouge respektive Blanchimont, båda överskrider mellan 290-300 km/h.
Otäcka bilolyckor har inträffat på den här banan sedan dess, det första mest kända exemplet spåras till 1966 när Sir Jackie Stewart kvaddade sin BRM vid den fruktade Masta-vinkeln, han satt kvar i bilen för mer än 20 minuter trots bensinläcka, det tog Graham Hill att ge upp sitt eget race, lånade skiftnycklar från en åskådare för att rädda hans liv och som sagt enligt den trefaldige världsmästaren är bilsporten jättefarlig.
Eau Rouge för mig är en riktig utmaning för både människa och maskineri, leta efter betongkanten till vänster och uppför krönet innan man når Raidillon och Kemmel-rakan i absolut högsta toppfarten då det krävs en del skicklighet, man kan inte utföra en omkörning på den här farliga sektionen, vänta tills den mötande bilen får väjningsplikt och sedan attackera vid Kemmel-rakan om man vill, i modern tid har många olyckor skett på banans farligaste sektion; Jacques Villeneuve kraschade två gånger om mellan 1998 och '99 i det fria träningspasset, allra otäckast var Ricardo Zonta när han tappade fotfästet på väg in mot krönet, voltar ett halvt varv och alla fyra hjul var borta i ett höj, tjugo år senare fick jag läsa en rapport på vad som hade hänt med Anthoine Hubert som blev inblandad i en masskrasch efter utgången på kurvan, den framlidne talangen försökte följa Ralf Boschungs spår, missade Giuliano Alesis punkterade bil, kör rätt in i Boschungs bakhjul och in i barriären tills Juan Manuel Correa träffade fransmannens bil i hög fart och resulterade i att Arden-föraren avled hastigt i sviten av organskadorna, ett år senare välkomnades förslaget att ersätta avåkningszonerna med sand och grus utanför banans viktigaste sektioner som en del av renoveringsprojektet med lust att hålla roadracingtävlingar sedan 1978.
Precis efter slutet på Stavelot och Courbe Paul Frère kommer vi till en lång raksträcka innan Blanchimont ligger precis framför dig, en lång vänstersväng som tas i sjuans växel på en modern klassisk F1-bil med tio cylindrar och varvräknaren spräcker 18 000-strecket i uppemot 300 km/h, det har förekommit några krascher på den här kurvan men bara en som fångade synen på cockpitsäkerhet överlag kom hösten 2001 när brasilianaren Luciano Burti tappade framvingen efter kuggning med Eddie Irvines Jaguar och slungade sin Prost AP04 med fjolårets Ferrarimotor rakt fram och in i däcktraven i så pass hög fart, som tur är klarade han sig helt oskadd med bara en hjärnskakning och inga brutna ben överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar