Det har gått tjugo år sedan 2001 års upplaga av Formel 1-VM varit en episk resa från start till mål, ur en brödtext från början på min favoritfilm om bilracing "Driven" med Sylvester Stallone i huvudrollen har man lagt in fyra olika meningar innan de visuella effekterna bakom visiret träder fram.
"900 miljoner åskådare, 360 km/h, 17 lopp, ett mästerskap"
Jag tycker om att titta på årskrönikor som frekvent TV-tittare, speciellt SVT: s sportkrönika under 00-talet och även en del OS-krönikor på samma kanal under hela min uppväxt men den här om hur det hade gått mellan de stora racingstjärnorna i bilsportens finrum var väldokumenterad på bästa sätt, Ferrari vann dubbelt på de två första deltävlingarna, McLaren Mercedes kontrade i Sao Paulo genom David Coulthard; Williams-teamet fixade första segern sedan Nürburgring 1997 med Ralf Schumacher, i Spanien, Österrike och Monaco hade bataljen mellan Schumacher och Coulthard tätnat, på Gilles Villeneuve-banan drog Ralf det längsta strået, syskonkampen på Nürburgring slutade i att den äldre brodern hos klanen Schumacher fått stå högst upp på podiet om man inkluderar insatsen i Frankrike, årets återkomst gick till Mika Häkkinen som äntligen vann Storbritanniens GP på Silverstone efter många ödesdigra försök, Williams BMW sopade spåren på Hockenheim genom Montoyas första Pole position men det var Ralf Schumacher som tände till hemmapubliken med en tredje seger på tolv deltävlingar, folkfesten i Budapest var högintressant när Michael säkrade sitt fjärde VM-titel och Ferraris elfte märkestitel, på anrika Spa så slog han till med karriärens 52: a GP-seger och slagit Alain Prosts gamla rekord, i höghastighetens katedral hade Juan Pablo Montoya överraskat fansen med hans första av totalt sju segrar, på Indy blev Häkkinen avtackad med tio poäng insamlade i tabellen och på säsongsfinalen i Suzuka var Michael Schumachers nionde seger på ett kalenderår en specialare inför kommande säsong som spås vara ett rekordår i dennes ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar