För tre år sedan avslöjade Holden Racing Teams f.d. förbundskapten Jeff Grech hur anställningen av Craig Lowndes påverkade hans och forne ägaren Tom Walkinshaws planer inför långloppen 1994, veckan innan Sandown 500 ville Walkinshaw själv återanställa sin f.d. adept Armin Hahne som "elfte timmen-ersättaren" till Rickard Rydell som Brad Jones lagkamrat då Peter Brock hade Tomas Mezera på sidlinjen.
Storyn kring händelsen som föranledde Craigs tuffa väg från mindre formelbilar till australiensiska standardvagnsracingens kungaklass är ganska välkänd sedan dess, precis en timme innan tillkännagivande från Walkinshaw via VD: n John Crennan har det framkommit att Rickard lämnade in en ansökan om sjukskrivning eftersom hustrun låg på rygg i förlossningskliniken; Crennan däremot hade andra planer, han hörde vad förbundskaptenen sa om unge Craig och Jeff adderade "Okej, det blir klart att han kör istället för svensken", senare kunde Jeff ringa ägaren Tom med anledning av rallarsvingen på kontorsbordet och gjorde att Brad Jones blev förbaskad sedan chefsmekanikern berättade för Jeff att Tom vill hellre ha Armin som vann Bathurst 1985 i en TWR-trimmad Jagga med John Goss.
Flera ordväxlingar och ett par faxmeddelanden senare avslutade V8 Supercar-debutanten Craig Lowndes och hans mer erfarne kollega Brad Jones femma efter 500 km runt Sandowns 3.1 kilometer långa slinga, dagen därpå fick John Crennan lämna över ett viktigt fax till Jeff Grech angående Rickard Rydells frånvaro inför bilsportens största höjdpunkt (FAI 1000 av sponsorskäl), i ett uttalande från V8 Supercars officiella webbsajt fick HRT: s förbundskapten på den tiden säga att det nyfödda barnet välkomnades och Rickard valde att hellre bli pappaledig än att åka långt och tävla mot de stora i startfältet, på Mount Panorama hade de första varven på morgonens uppvärmning slutat i dubbel punktering på höger sida men fått råd av mentorn Peter Brock inför sitt första race över 1 000 km och på slutvarven innan målflagg hade 20-åringen den dagen gått från en glad storvuxen pojke till en megastjärna när han åkte förbi John Bowe på yttersidan in mot Griffin's Bend innan han gav veteranen företräde och andraplatsen bakom DJR-Forden räknades som en moralisk insats.
TV-analytikern tillika f.d. standardvagnsföraren Neil Crompton sa i direktsändning av ett TV-program om Lowndes på Mount Panorama år 2016 att detta var stämpeln på hur förarmarknaden har ändrats i sinom tid, det såg ut som att unga förare brukar få chansen hos privatanmälda stall än hos de stora fabriksteamen under Grupp A-eran, det hade snackats om Glenn Seton och Mark Skaife som direkta exempel men Craig var den förste som scoutades i fabriksteamets händer, långloppsdramat 1995 slutade i misslyckanden från Pole position och i slutet på november samma årgång räddade John Crennan ett mångårigt kontrakt med General Motors för att fortsätta driva HRT genom en drastisk åtgärd och det var att låta Craig ta över tjecken Tomas Mezeras roll som andrafiol till Peter Brock; de flesta i Crennans innersta krets trodde att han var för ung och säsongen 1996 kallades för lagets gyllene tidsperiod med att säkra mästerskapstiteln och de båda långloppen med Greg Murphy på ett helt kalenderår.
Ett par mästerskapstitlar och flera Bathurst-titlar senare hade Craig Lowndes avslutat sin färgstarka tävlingskarriär som reguljär förare men äventyret fortgår som en del av Triple 8: s ingenjörsteam om man inkluderar arbetsrollen som garagereporter.
"Flera människor säger att teamet fostrade Craig men jag säger att han gjorde oss framgångsrika på ett nafs", sade HRT: s förbundskapten om arvet efter Lowndes och fortsätter.
"Tajmingen fungerade helt perfekt och gick som en operaföreställning"
"Han ändrade strategispelet från första början, han var en mångfacetterad figur även om han möter några från sin självbetitlade supporterfalang och gjort tävlingshelgerna till underhållning på högsta nivå"
https://www.supercars.com/news/championship/how-lowndes-debut-almost-didnt-happen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar