Seriens fjärde avsnitt handlar nu om redskapet som bemästrar fysikens lagar och lurar gravitationskraften från en luftburen trick till en annan, jag vet att årets VM i artistisk gymnastik kommer spelas i höst och nu får jag reda på hur herrarnas räck känns lika intensiv som de ojämna staplarna där jag ville skriva flera spalter om i ett senare skede.
Många urstarka män kräver en maffig muskulatur för att svinga hela kroppen och lyckas utföra fem till sex tricks på under 40 sekunder, på min barndom mellan VM 2001 och EM 2006 fick jag höja ögonbrynen när jag såg skickliga gymnaster som Vlasios Maras, Aleksej Nemov och Phil Rizzo hoppa högt i väders efter att ha snurrat med en sträckt Stalder, en blind sväng till Jäger i gruppering och en invänd Tkatjov till två och ett halvt skruv i landningen men sett till medaljstatistik på Olympisk nivå är Japan bäst i disciplinen med åtta guldmedaljer genom åren, den senaste skedde i fjolårets turnering med Shinnosuke Oka.
Mina favoritgymnaster som kan det här med skicklighet i överarmarna var som sagt Igor Cassina inklusive nederländaren Epke Zonderland; båda de här gossarna utförde sina bästa program när de var på toppen av sina karriärer varpå den förstnämnde hade utfört tricket som bar sitt eget namn på Atens gymnastikarena mitten av augusti 2004 framför fullsatta läktare och som tolvåring fick jag gåshud efter att ha sett italienarens bästa övning i direktsändning på SVT.
Här lägger jag upp vinnarinsatserna på de stora turneringarna i herrarnas räck:
Andreas Wecker - OS i Atlanta 1996
Jani Tanskanen - VM i Lausanne 1997
Igor Cassina - OS i Aten 2004
Epke Zonderland - OS i London 2012
Kohei Uchimura - VM i Glasgow 2015
Daiki Hashimoto - OS i Tokyo 2020 (Försenad med tolv månader)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar