Till er bilfanatiker som är ute och reser med flyg, tåg eller vice versa kan jag skriva en liten fotnot om hur och varför bilracing verkar vara en religion i Italien? Det verkar finnas många anledningar till detta men här kommer i varje fall några små ledtrådar.
Regione Emilia Romagna huserar enligt tradition tre stora fabrikat som har något med superbilar att göra, på den blåa hörnan är legendariska Maserati inne på en s.k. "pånyttfödelse-process" ända sedan märket varit med i flera omstruktureringar där man tvingas köpa upp eller sälja aktier till och från vissa samarbetspartners och idag så verkar det vandra åt rätt köl när Maserati är förhållandevis en del av Stellantis-konglomeratet trots att racingarvet löper in mot framtidsvisionen.
I den gröna hörnan på Sant'Agata Bolognese har Lamborghini sökt nya framgångar som fabriksteam inom långloppsracing varpå de större meriterna etsades hos olika privatstall med GT3-reglementet i själva stamtavlan, genom åren har tjurens horn varit väldigt ökänd gällande galenskap på olika superbilars utformning, modeller som Gallardo, Murciélago, Aventador eller Huracán visade vägen till omåttlig succé i det civila livet sedan märket ingår nu i Volkswagen AG: s ägo och många Lambo-fans tycker att designikonen Miura var en klass för sig jämfört med en Countach som var tonårspojkarnas favorit på sovrummets vägg under 80-talet.
Sedan kommer vi in i det som kallas för "Himmelriket på Jorden", en stad som vi alla känner igen där de anställda inklusive cafébesökare klär sig enbart i rött, jag tänker på Maranello och det är ju här som en stegrande hingst välkomnar oss till fabriken som bygger sina konststycken med en musikalisk röst under huven, jag pratar om världens mest älskade F1-team och superbilsfabrikat Ferrari och det är därför som jag är öppenhjärtig under alla dessa år när jag såg på TV hur de röda bilarna skördade seger efter seger tack vare en man bakom multifunktionsratten, vår generations bäste förare Michael Schumacher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar