Den artistiska gymnastikens historielektion fortsätter med en fördjupad genomgång på nästa redskap där både killar och tjejer springer 25 meter, hoppar på fjädersvikten och skruva bålen före landning, detta kallas för hoppmomentet och verkar vara busenkelt till viss del.
På min barndom respektive tidiga tonåren fick jag se på TV många fina program i redskapet där två landningsförsök krävs enligt spelreglerna och avrunda poängen till den närmaste tiondelen i och med att en och annan gymnast utför en dubbel Jurtjenko eller 2 1/2 Mollbergare i pik med sträckta ben, på VM-nivå inte minst hade Svetlana Khorkina inte saknat motstycke när det gäller höga poäng i tekniska element som domarna utvärderat på sina respektive bärbara datorer med bredbandsuppkoppling och bästa exempel på huvudämnet skedde i belgiska Gent anno 2001 då hennes andra omgång i hoppmomentet var klart bättre än det första.
I de Olympiska spelens medaljstatistik hade fler länder bättrat på sina medaljdrömmar trots att ett fåtal idrottsutövare lyckats försvara guldet från föregående spel, på herrsidan för det första var Nikolaj Andrijanov klassens bäste hoppare med två raka OS-titlar årgångarna 1976 och 1980, efter att Lou Yun upprepat hans bedrift var det dags för spanjoren Gervasio Deferrs tur sedan avsaknaden av en vistelserapport året innan och historiens mest spektakulära skräll gick till polacken Leszek Blanik framför fullsatta läktare i Beijing 2008, bland kvinnliga gymnaster så tog de rumänska stjärnorna beslag på guldet hela fem gånger, en i varannan fyraårig cykel och nästan alla elever i klassrummet höll på att växla några ord om Monica Rosus piruetter.
Här lägger jag upp några videoklipp på vinnarprogrammen i hopp:
Simona Amanar - VM i Lausanne 1997
Jelena Zamlodtjikova - OS i Sydney 2000
Svetlana Khorkina - VM i Gent 2001
Leszek Blanik - OS i Beijing 2008
Artur Davityan - VM i Liverpool 2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar