måndag 23 november 2020

10 saker du inte visste om James Courtney

Den här veckan ger jag tio små fakta om en racerförare som kunde ha gått hela vägen till bilsportens finrum men lämnat världsmästardrömmen bakom sig innan ett stort intryck på hemmaplan.

1. Racingdebuten tog fart redan 1994 och vann VM i karting tre år senare då han tävlade mot killar som Eric Salignon, Vitantonio Liuzzi, André Lotterer, Richard Aspholm och Frederic Makowiecki

2. Efter två år i Formula Ford hade Jaguars juniorteam i Formel 3 anställt honom som lagkamrat till just Lotterer, årgång 2001 kunde han vinna premiären på Silverstone och skopa fram fyra andraplatser och fyra tredjeplatser även om den kommande säsongen gick bättre med fem segrar, tolv Pole positions och en andraplats i tabellen

3. I en testkörning av Jaguars F1-bil på ultrasnabba Monza gick drömmen om en plats bland de bästa förarna i kras när bakre hjulupphängningen slets i bitar, ingångshastigheten uppmättes till 310 km/h och slungats in i barriären ganska hårt, vid den tidpunkten kunde världsmästaren Michael Schumacher hjälpa funktionärerna för att rädda hans liv i väntan på ambulanssjukvårdare

4. Ett år efter att ha blivit räddad av en toppförare är det på nytt ett mästerskapstitel fast den här gången i den japanska F3-serien

5. V8 Supercar-debuten skedde på långdistansracen med HRT 2005 innan han kallades in till Stone Brothers Racing som ersättare till tvåfaldige mästaren Marcos Ambrose, första pallplatserna med laget skördades på Queensland Raceway 2006, senare fick han sluta på pallen med Glenn Seton i Mount Panorama men var så pass nära en seger på den 6.2 kilometer långa slingan efter en rejäl fajt med andra förare bakom ratten på en Ford 2007

6. James fixade första tävlingssegern på Queensland Raceway 2008 sedan han var med om en häftig duell med Mark Winterbottom i Race nummer ett

7. De två åren med DJR slutade i det första och hittills enda mästerskapstitel i och med en galen avslutning på säsongen runt Olympiska Parken i Sydney

8. Hans bästa säsong i de nio åren som fabriksförare för HRT eller Walkinshaw Racing som det nuvarande namnet anger var 2014, vann två gånger och plockat en del pallplatser däribland en fin andraplats bakom Paul Dumbrell och Jamie Whincup på Sandown

9. Enda gången han missade den stora höjdpunkten på Mount Panorama var säsongen 2015 då han fick lämna återbud på grund av allvarliga smärtor i ena lungan och revbenen

10. Säsongen 2020 för hans del var kaotiskt, bröt kontraktet med Team Sydney men återvände till paddocken sedan han signerade ett nytt avtal med Team Tickford


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar