Idag kommer jag ge en unik återblick på tävlingsåret 2000: s mest fantastiska höjdpunkt utöver sommarens EM-fest i fotboll respektive Sommarolympiaden i Australiens största stad Sydney, de flesta bilfantaster som följt Formel 1 i glansdagarna trodde att Europas Grand Prix från denna säsong var programmet som toppade TV-tittarstatistiken över en helg i världens alla hörn och vilket race det hade varit.
Kvalet vanns av David Coulthard när väderleken skiftade mellan duggregn på en del av banan även om solskenet tittade fram i resten av varvet, hemmahoppet Michael Schumacher var nästan en och en halv tiondel bakom skottens bästa varv, andra startled domineras av lagkamraterna från samma konstruktör, Ralf Schumacher fick stå pall på en femte bästa tid före Jarno Trulli som kantades av en perforerad hörselgång i ena örat, vid Parc Fermé efter det en timmes långa passet kom beskedet att Nick Heidfeld missar det första av två hemma-GP: n på grund av att bilen fick underkänt i en teknisk undersökning och därmed åker hem inför hans första tävling på Monaco som nykomling i Prost Peugeot.
Söndagen den 21 maj 2000 var grått med enstaka regndroppar före start innan ett skyfall höll på att forsa in i kallfronten, från första startled tappade både Coulthard och Schumacher fördelen när Mika Häkkinen blixtrade till från tredje ruta och upp i ledning efter Castrol-kurvan, Jacques Villeneuve klättrade upp tre placeringar sedan landsmännen Giancarlo Fisichella och Jarno Trulli krokade i varandra varpå den sistnämnde parkerade sin Jordan Mugen Honda med en förstörd bakre bärarm, saker gick från dåligt till värre för teamchef Eddie Jordan sedan Heinz-Harald Frentzen fått bryta på det tredje varvet med en misstänkt motorhaveri.
Häkkinen behöll ledningen fram till racets elfte varv av 67, vid slutet på långa bakrakan in mot Veedol-chikanen kunde Michael ta fram trollstaven, behövde mer krut ur Ferrarimotorn och slängde bilen förbi finnen på samma ställe där han gjorde en patenterad omkörning på Jean Alesi med två varv kvar hösten 1995, vid den första omgången depåstopp hade ledargruppen gått in men båda förarnas tekniska avdelning upptäckte diverse små problem, till exempel huvudmunstycket behövde bytas ut hos Ferrari medan McLarens mekaniker hade stora bekymmer med att spänna fast höger bakhjul korrekt, efter en viktig runda med depåstopp orsakade Mika Salos Sauber en ordentlig fallgrop, drivaxeln har gått sönder och tvingades bryta på varv nummer 28.
Hela F1-cirkusens kanske bästa konstnummer gick till kampen om åttondeplatsen mellan tre förare, Arrows-föraren Jos Verstappen tråcklade förbi Irvines gröna Jagga vid Castrol-kurvan, nordirländaren snurrar och tar med sig Ralf Schumacher, två av tre bilar fick sina bakvingar krossade medan holländaren parkerade på egen hand, alla tre fått bryta på en och samma varv och påminner mig mycket om kollisionen från VM-premiären i Sao Paulo 1994, lite längre fram Rubens Barrichello kallades in i depån för att ändra till en trestoppare på varv 33, lagkamraten Michael Schumacher däremot åkte in två varv senare eftersom hans depåstopp var något längre när meckarna fyllde på 80 kg extra bensin, Villeneuves motor packade ihop på varv 46 sedan BAR Hondas tekniker skickade en påminnelse från en fin femteplats, ett varv senare hade Marc Gené brutit när gasresponsen på sin Minardi var ur funktion och stackars Jenson Button kunde ha tangerat sitt personbästa denna säsong bara för att en elektrisk kortslutning hindrade honom från att plocka några mästerskapspoäng sedan Brasiliens GP under våren.
Efter 67 varv i blandade väderförhållanden så vinner den mästerlige Michael Schumacher karriärens 39: e seger före de båda Silverpilarna som tog hand om resten av podiet, Barrichello däremot blir fyra efter att ha blivit varvad, Fisichella åker in på en medelmåttig femteplacering och sista poängplatsen togs av Pedro de la Rosa i den kvarvarande Arrows-bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar