Legendariska redskapsprogram - Del 12

Seriens tolfte avsnitt utspelar sig på de Olympiska Spelens födelseort Aten i den varma grekiska sommaren 2004 och jag ville prata om finalen i damernas barr som etsades ur min bild som tolvåring klistrad framför TV-skärmen.

Vem kunde ha trott att resten av Europa ville ha minst en gymnast till antingen VM- eller OS-guld på repertoaren samtidigt som Sveriges egen Veronica Wagners resa tog slut redan i gruppspelet, när debatten kring svenskt deltagande i barr nuförtiden hänger i vågskålen är det nog så att uttagningen kommer ske på rätt plats vid rätt tillfälle eftersom Nathalie Westlund eller varför inte Jennifer Williams kan med största sannolikhet hamna i duell med världsstjärnan Kaylia Nemour om VM-guldet i höst och nu kommer jag återvända till jätteknallen inuti den luftkonditionerade anläggningen för över 20 år sedan.

Söndagen 22 augusti 2004 var mångt och mycket en historisk dag för fransk gymnastik, landslagets tekniska team insåg att redskapets obestridda drottning vars dominans tog slut efter att startvärdet nedgraderades med så mycket som en tiondel, knappt tio minuter från slutet kliver Émilie Le Pennec fram på brädan, den då unga fransyskan skuttade till en "Arabian flick" med en sträckt Stalder, voltar ett helt varv och utför en Kovacs, sedan länkade hon övningens kanske svåraste trick, likt det vi såg från Igor Cassina i herrarnas räck och rundar med ännu en full vändning genom ett halvt Maloney till en van Leeuwen och avslutar med två vändor till en jättefin Telemarkslandning, ja och fansen stod och applåderade på läktarna medan journalisterna på kommentatorsbåset tycker att Émilie var värt öknamnet "Världens elegantaste räckstångsarbetare" och sedan kom nästa besked, länkvärdet plus höga poäng i de tekniska elementen räckte till en historisk OS-guld och jag som sjätteklassare tänkte säga "Vilken prestation! ".

Legendariska redskapsprogram - Del 11

Dagens avsnitt handlar om en gymnast som östeuropéerna brukar gilla när det fortsätter pratas om räckstångsarbetet i damernas barr, ja och vi befinner oss på en tid där mobiltelefonerna blev mindre i storlek och höll sin batteritid i mer än fem dagar, det är därför som stora delen av 1990-talet och början på 2000-talet blivit lite av en framsteg i redskapsövningen då tricksen får högre skala i poängsystemet.

Att bli största idrottsutövare på sin era borde inte bära många kulturkrockar i en och samma anslagstavla, i långloppsracing var belgaren Jacky Ickx en betonad figur med sina sex segrar på Le Mans och innehaft smeknamnet "Monsieur Le Mans" över en lång tid innan Tom Kristensen övertog rollen; Peter Brock som jag kände igen via sina äventyr i Australien blev herre på täppan med nio titlar på Mount Panorama och på gymnastikarenorna fick jag se en skicklig utövare som fångat mitt intresse i direktsänd TV som vidskeplig skolbarn, det är den fullkomligt begåvade Svetlana Khorkina.

För över 30 år sedan på VM i Brisbane gjorde divan från Belgorod sin högklassiga debut på själva redskapet, som nykomling bland de riktigt stora i finalens startuppställning har den då unga Svetlana känt sig riktigt pressad före upphoppet och precis som Kaylia Nemour många år senare hade hon belönats med silver i sitt läroår och hade blivit nöjd med slutresultatet trots små korrigeringar med att stå på raka armar.

1995 fick man på direktsändning från VM i japanska Sabae se hennes första intryck som etablerad utövare i världseliten sedan den tuffa debuten året innan, efter att sjumannatruppen missade pallen i lagtävlingen var vägen till medaljkavalkaden något annorlunda, hon tog hem VM-silver i den individuella mångkampen bakom ukrainskan Lilja Podkopajeva medan den första av en rad guldmedaljer på sitt CV spelades på sin favoritgren framför 9 000 åskådare på Fukui Sundome.

Redan på OS i Atlanta 1996 hade ryskan visat sin styrka via höjden och amplituden på själva övningen, hennes invända Stalder med en och en halv vändning länkad med en Markelov, Gienger och Pak Salto var en fröjd att se vilket golvade fansen runtom på läktarplatserna och sedan fick domarna lägga på +0.3 poäng i länkvärde för klockvändningen med en Sjaposjnikova innan avhoppet med dubbel skruv, därmed fick Svetlanas övning räcka till en individuell guldmedalj och gjort värdnationens utövare som redan tagit hem lagtävlingen chanslösa, ett år senare så bar det av med ännu en ikonisk och till synes guldvinnande övning på världsmästerskapen i Lausanne 1997 innan hon försvarade OS-titeln i Sydney anno 2000 följt av en annan legendarisk upplevelse från VM i Gent 2001 och därmed fick hon titulera sig under epiteten "De ojämna staplarnas drottning".

Legendariska redskapsprogram - Del 10

Vi närmar oss slutet på vår resa genom att studera olika program som gjort den artistiska gymnastiken till en åskådarvänlig sport med vacker attribut, idag efter lite snack om Korbut-stöten kommer jag vända på pappersbladet och hoppa upp ett årtionde i tidevarvet.

1988 var året då McLarens nästan okrossbara rekord under en hel Formel 1-säsong kändes som att skriva en hel dagbok mitt på den becksvarta natten, på musikstudion med andra ord låg affischnamnet France Gall på allas läppar genom hyllningen till en viss Ella men på gymnastikscenen hade den delade prispotten på herrsidan lett till fullständig ramaskri på tabloiderna då Ljubomir Gerasjkov och två andra utövare fick varsin guldmedalj efter sina likvärdiga program i bygelhäst, sedan vandrar jag från arenans ena kortsida till den andra för att se på räckstångsarbetet från en begåvad rumänska vid namn Daniela Silivas.

Hennes konkurrenter var Rysslands Jelena Sjusjunova, Iveta Poloková från Tjeckien och amerikanskan Phoebe Mills eftersom det enda ordet som stämplats på kollegieblocket var "revansch" sedan det här med Julianne McNamara som delade guldet med en annan utövare i LA 1984 och Rhettons bronsmedalj inte matchade de tekniska elementen från mångkampen, på sydkoreansk mark fick Daniela från start vrida ett halvt varv över det nedre räcket för att fånga den övre hävstången och detta kallas för en "Straddled Arabian flick" innan svårighetsgraden höjdes genom ett halvt Stalder, en sträckt Tkatjov och avslutat programmet med en Mollbergare i pik, landningen var så rakt och koncist att hon renderas med högre länkvärde än sina rivaler vilket räckte till OS guld i den individuella grenen genom en perfekt 10: a, den första sedan tidigare fixstjärnan Nadia Comaneci flera år tidigare.

Lejontämjarna

Om jag ska försöka dela med er en artikel om vad som är gammalt och nytt på fyra hjul då har jag kommit till rätt ställe, utifrån en fördjupad insändare skrivet av Autocars mångårige journalist Stephen Dobie fick man med egna händer recensera en bil som markerar Peugeots farväl från en utdöende segment, nämligen det som kallas för "High performance saloons" och ute på öde landsväg i Buckinghamshire så möter den nu över sex år gamla Peugeot 508 PSE sin närmsta släkting 505 GTI eftersom den förstnämnda redan gått ut ur modellflottan i Storbritannien p.g.a. skenande servicekostnader för hybridsystemet.

I själva artikeln fick läsarna känna sig fullkomligt besvikna över sorgebeskedet då bara 155 exemplar av prestandavarianten av 508: an satte segel till Engelska kanalen medan de flesta hamnade i resten av Europa mitt under utvecklingen av tävlingsdivisionens senaste raketskepp 9X8, BMW hade sålt femsiffriga andelar av M3: an de senaste fem åren varpå 508 PSE försäljningskurva ansågs vara lurigt för den blev ratad av lojala Peugeot-kunder som föredrog en 308 SW eller den mångsidiga fritidsbilen Rifter och nu väljer journalisten att dra några positiva bemärkelser om dess väghållning, köregenskaper och interiörinredning.

Föregångaren 505 GTI levde en ganska okuvad livscykel trots att GTI-versionen hade under början av 80-talet siktat in sig på att klå tyskarna i en testduell men den hade brist på rå kraft ur motorns invändiga delar, 128 hästkrafter gentemot en samtida M5 som använde samma basingrediens som superbilen M1, en rak sexa på 3.5 liter som genererade uppemot 270 hästkrafter, 505: an var ännu roligare att köra för den glider runt en skarp kurva som en elektrisk ål och jag tycker att äldre bilar känns mer tålmodiga än de ultramoderna tillskotten.

https://www.autocar.co.uk/car-news/features/lion-kings-peugeot-508-pse-meets-505-gti

F1-klassiker - Sao Paulo 1990

Det är dags att sätta kurs mot ännu en nostalgisk video från bilsportens finrum och vi reser halvvägs genom jordklotet till Brasiliens största stad Sao Paulo.

Om jag var tillräckligt gammal för att prata om vad som hade hänt under söndagens race år 1990 kunde man dra lite kunskap på ett helt varv runt Interlagos med en specifik förare i minnet, på måfå var dåtidens mest erfarne gubbe Riccardo Patrese väldigt skicklig bakom ratten med sin kalkylerade körstil och se hur han sköter växellägena under inbromsning respektive acceleration med den gamla H-mönstrade manuella spaken varpå Ferrari sedan 1989 inventerade paddlarna p.g.a. dess simplicitet.

Jovtjevs armbrytning i luftfärden

Bulgaren Iordan Jovtjev vars makalösa CV på ringar talar sitt tydliga språk, en del beundrare av artistisk gymnastik tycker att sex raka OS-framträdanden plus VM-medaljer i sin specialitet verkar inte ha någon okuvad faktor och idag ska jag följa spåret till Goodwill Games i Brisbane 2001, ni vet den multidisciplinerade idrottsturneringen som spelades innan världsmästerskapen på belgiska Gent.

Här ville han försöka replikera det guldvinnande insatsen från den fristående mattan med en svårare uppgift på agendan, denne urstarke man från Plovdiv som tidigare var bronsmedaljör 1995 respektive 1999 svingade benmuskulaturen bakåt för att snurrfinta till en sittställning i L-form följt av en Nakayama, en malteser och järnkorset med raka armar, sedan fick han generera mer lyftkraft i rotationen och därefter avslutar Iordan övningen med en Tsukahara i gruppering till att landa perfekt och allt det där räckte till ännu en guldmedalj framför de tillresta åskådarna.

Sägnen om att äga en tjänstebil

Här och nu är det dock dags att gräva fram en intressant långfilm från BBC-arkivet, klippet som jag hittade med egna ögon spårades långt tillbaka till 1994 och den tolkar hur olika tjänstemän känner sig lojala med sina tjänstebilar till och från jobbet.

Ur en lågmäld observation från kontorsbordet har de utvalda volontärerna suttit bakom ratten för en resa genom Storbritanniens topografiska längd och bredd, under själva äventyret kommer man reflektera och memorera hur det egentligen är att pendla från A till B med direkta svar på vissa konkreta frågor, sedan kommer man att kliva djupt in i hemligheterna från sällskapet där medhavda galgar anses vara den vardagliga bilismens lyckoamulett utifrån skandalerna som rör märkesförväxling i det fördolda.

https://www.youtube.com/watch?v=Dh359S3Eg1U