Dagens avsnitt handlar om en gymnast som östeuropéerna brukar gilla när det fortsätter pratas om räckstångsarbetet i damernas barr, ja och vi befinner oss på en tid där mobiltelefonerna blev mindre i storlek och höll sin batteritid i mer än fem dagar, det är därför som stora delen av 1990-talet och början på 2000-talet blivit lite av en framsteg i redskapsövningen då tricksen får högre skala i poängsystemet.
Att bli största idrottsutövare på sin era borde inte bära många kulturkrockar i en och samma anslagstavla, i långloppsracing var belgaren Jacky Ickx en betonad figur med sina sex segrar på Le Mans och innehaft smeknamnet "Monsieur Le Mans" över en lång tid innan Tom Kristensen övertog rollen; Peter Brock som jag kände igen via sina äventyr i Australien blev herre på täppan med nio titlar på Mount Panorama och på gymnastikarenorna fick jag se en skicklig utövare som fångat mitt intresse i direktsänd TV som vidskeplig skolbarn, det är den fullkomligt begåvade Svetlana Khorkina.
För över 30 år sedan på VM i Brisbane gjorde divan från Belgorod sin högklassiga debut på själva redskapet, som nykomling bland de riktigt stora i finalens startuppställning har den då unga Svetlana känt sig riktigt pressad före upphoppet och precis som Kaylia Nemour många år senare hade hon belönats med silver i sitt läroår och hade blivit nöjd med slutresultatet trots små korrigeringar med att stå på raka armar.
1995 fick man på direktsändning från VM i japanska Sabae se hennes första intryck som etablerad utövare i världseliten sedan den tuffa debuten året innan, efter att sjumannatruppen missade pallen i lagtävlingen var vägen till medaljkavalkaden något annorlunda, hon tog hem VM-silver i den individuella mångkampen bakom ukrainskan Lilja Podkopajeva medan den första av en rad guldmedaljer på sitt CV spelades på sin favoritgren framför 9 000 åskådare på Fukui Sundome.
Redan på OS i Atlanta 1996 hade ryskan visat sin styrka via höjden och amplituden på själva övningen, hennes invända Stalder med en och en halv vändning länkad med en Markelov, Gienger och Pak Salto var en fröjd att se vilket golvade fansen runtom på läktarplatserna och sedan fick domarna lägga på +0.3 poäng i länkvärde för klockvändningen med en Sjaposjnikova innan avhoppet med dubbel skruv, därmed fick Svetlanas övning räcka till en individuell guldmedalj och gjort värdnationens utövare som redan tagit hem lagtävlingen chanslösa, ett år senare så bar det av med ännu en ikonisk och till synes guldvinnande övning på världsmästerskapen i Lausanne 1997 innan hon försvarade OS-titeln i Sydney anno 2000 följt av en annan legendarisk upplevelse från VM i Gent 2001 och därmed fick hon titulera sig under epiteten "De ojämna staplarnas drottning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar