Seriens tolfte avsnitt utspelar sig på de Olympiska Spelens födelseort Aten i den varma grekiska sommaren 2004 och jag ville prata om finalen i damernas barr som etsades ur min bild som tolvåring klistrad framför TV-skärmen.
Vem kunde ha trott att resten av Europa ville ha minst en gymnast till antingen VM- eller OS-guld på repertoaren samtidigt som Sveriges egen Veronica Wagners resa tog slut redan i gruppspelet, när debatten kring svenskt deltagande i barr nuförtiden hänger i vågskålen är det nog så att uttagningen kommer ske på rätt plats vid rätt tillfälle eftersom Nathalie Westlund eller varför inte Jennifer Williams kan med största sannolikhet hamna i duell med världsstjärnan Kaylia Nemour om VM-guldet i höst och nu kommer jag återvända till jätteknallen inuti den luftkonditionerade anläggningen för över 20 år sedan.
Söndagen 22 augusti 2004 var mångt och mycket en historisk dag för fransk gymnastik, landslagets tekniska team insåg att redskapets obestridda drottning vars dominans tog slut efter att startvärdet nedgraderades med så mycket som en tiondel, knappt tio minuter från slutet kliver Émilie Le Pennec fram på brädan, den då unga fransyskan skuttade till en "Arabian flick" med en sträckt Stalder, voltar ett helt varv och utför en Kovacs, sedan länkade hon övningens kanske svåraste trick, likt det vi såg från Igor Cassina i herrarnas räck och rundar med ännu en full vändning genom ett halvt Maloney till en van Leeuwen och avslutar med två vändor till en jättefin Telemarkslandning, ja och fansen stod och applåderade på läktarna medan journalisterna på kommentatorsbåset tycker att Émilie var värt öknamnet "Världens elegantaste räckstångsarbetare" och sedan kom nästa besked, länkvärdet plus höga poäng i de tekniska elementen räckte till en historisk OS-guld och jag som sjätteklassare tänkte säga "Vilken prestation! ".
Dagens avsnitt handlar om en gymnast som östeuropéerna brukar gilla när det fortsätter pratas om räckstångsarbetet i damernas barr, ja och vi befinner oss på en tid där mobiltelefonerna blev mindre i storlek och höll sin batteritid i mer än fem dagar, det är därför som stora delen av 1990-talet och början på 2000-talet blivit lite av en framsteg i redskapsövningen då tricksen får högre skala i poängsystemet.
Att bli största idrottsutövare på sin era borde inte bära många kulturkrockar i en och samma anslagstavla, i långloppsracing var belgaren Jacky Ickx en betonad figur med sina sex segrar på Le Mans och innehaft smeknamnet "Monsieur Le Mans" över en lång tid innan Tom Kristensen övertog rollen; Peter Brock som jag kände igen via sina äventyr i Australien blev herre på täppan med nio titlar på Mount Panorama och på gymnastikarenorna fick jag se en skicklig utövare som fångat mitt intresse i direktsänd TV som vidskeplig skolbarn, det är den fullkomligt begåvade Svetlana Khorkina.
För över 30 år sedan på VM i Brisbane gjorde divan från Belgorod sin högklassiga debut på själva redskapet, som nykomling bland de riktigt stora i finalens startuppställning har den då unga Svetlana känt sig riktigt pressad före upphoppet och precis som Kaylia Nemour många år senare hade hon belönats med silver i sitt läroår och hade blivit nöjd med slutresultatet trots små korrigeringar med att stå på raka armar.
1995 fick man på direktsändning från VM i japanska Sabae se hennes första intryck som etablerad utövare i världseliten sedan den tuffa debuten året innan, efter att sjumannatruppen missade pallen i lagtävlingen var vägen till medaljkavalkaden något annorlunda, hon tog hem VM-silver i den individuella mångkampen bakom ukrainskan Lilja Podkopajeva medan den första av en rad guldmedaljer på sitt CV spelades på sin favoritgren framför 9 000 åskådare på Fukui Sundome.
Redan på OS i Atlanta 1996 hade ryskan visat sin styrka via höjden och amplituden på själva övningen, hennes invända Stalder med en och en halv vändning länkad med en Markelov, Gienger och Pak Salto var en fröjd att se vilket golvade fansen runtom på läktarplatserna och sedan fick domarna lägga på +0.3 poäng i länkvärde för klockvändningen med en Sjaposjnikova innan avhoppet med dubbel skruv, därmed fick Svetlanas övning räcka till en individuell guldmedalj och gjort värdnationens utövare som redan tagit hem lagtävlingen chanslösa, ett år senare så bar det av med ännu en ikonisk och till synes guldvinnande övning på världsmästerskapen i Lausanne 1997 innan hon försvarade OS-titeln i Sydney anno 2000 följt av en annan legendarisk upplevelse från VM i Gent 2001 och därmed fick hon titulera sig under epiteten "De ojämna staplarnas drottning".
Vi närmar oss slutet på vår resa genom att studera olika program som gjort den artistiska gymnastiken till en åskådarvänlig sport med vacker attribut, idag efter lite snack om Korbut-stöten kommer jag vända på pappersbladet och hoppa upp ett årtionde i tidevarvet.
1988 var året då McLarens nästan okrossbara rekord under en hel Formel 1-säsong kändes som att skriva en hel dagbok mitt på den becksvarta natten, på musikstudion med andra ord låg affischnamnet France Gall på allas läppar genom hyllningen till en viss Ella men på gymnastikscenen hade den delade prispotten på herrsidan lett till fullständig ramaskri på tabloiderna då Ljubomir Gerasjkov och två andra utövare fick varsin guldmedalj efter sina likvärdiga program i bygelhäst, sedan vandrar jag från arenans ena kortsida till den andra för att se på räckstångsarbetet från en begåvad rumänska vid namn Daniela Silivas.
Hennes konkurrenter var Rysslands Jelena Sjusjunova, Iveta Poloková från Tjeckien och amerikanskan Phoebe Mills eftersom det enda ordet som stämplats på kollegieblocket var "revansch" sedan det här med Julianne McNamara som delade guldet med en annan utövare i LA 1984 och Rhettons bronsmedalj inte matchade de tekniska elementen från mångkampen, på sydkoreansk mark fick Daniela från start vrida ett halvt varv över det nedre räcket för att fånga den övre hävstången och detta kallas för en "Straddled Arabian flick" innan svårighetsgraden höjdes genom ett halvt Stalder, en sträckt Tkatjov och avslutat programmet med en Mollbergare i pik, landningen var så rakt och koncist att hon renderas med högre länkvärde än sina rivaler vilket räckte till OS guld i den individuella grenen genom en perfekt 10: a, den första sedan tidigare fixstjärnan Nadia Comaneci flera år tidigare.
Om jag ska försöka dela med er en artikel om vad som är gammalt och nytt på fyra hjul då har jag kommit till rätt ställe, utifrån en fördjupad insändare skrivet av Autocars mångårige journalist Stephen Dobie fick man med egna händer recensera en bil som markerar Peugeots farväl från en utdöende segment, nämligen det som kallas för "High performance saloons" och ute på öde landsväg i Buckinghamshire så möter den nu över sex år gamla Peugeot 508 PSE sin närmsta släkting 505 GTI eftersom den förstnämnda redan gått ut ur modellflottan i Storbritannien p.g.a. skenande servicekostnader för hybridsystemet.
I själva artikeln fick läsarna känna sig fullkomligt besvikna över sorgebeskedet då bara 155 exemplar av prestandavarianten av 508: an satte segel till Engelska kanalen medan de flesta hamnade i resten av Europa mitt under utvecklingen av tävlingsdivisionens senaste raketskepp 9X8, BMW hade sålt femsiffriga andelar av M3: an de senaste fem åren varpå 508 PSE försäljningskurva ansågs vara lurigt för den blev ratad av lojala Peugeot-kunder som föredrog en 308 SW eller den mångsidiga fritidsbilen Rifter och nu väljer journalisten att dra några positiva bemärkelser om dess väghållning, köregenskaper och interiörinredning.
Föregångaren 505 GTI levde en ganska okuvad livscykel trots att GTI-versionen hade under början av 80-talet siktat in sig på att klå tyskarna i en testduell men den hade brist på rå kraft ur motorns invändiga delar, 128 hästkrafter gentemot en samtida M5 som använde samma basingrediens som superbilen M1, en rak sexa på 3.5 liter som genererade uppemot 270 hästkrafter, 505: an var ännu roligare att köra för den glider runt en skarp kurva som en elektrisk ål och jag tycker att äldre bilar känns mer tålmodiga än de ultramoderna tillskotten.
Det är dags att sätta kurs mot ännu en nostalgisk video från bilsportens finrum och vi reser halvvägs genom jordklotet till Brasiliens största stad Sao Paulo.
Om jag var tillräckligt gammal för att prata om vad som hade hänt under söndagens race år 1990 kunde man dra lite kunskap på ett helt varv runt Interlagos med en specifik förare i minnet, på måfå var dåtidens mest erfarne gubbe Riccardo Patrese väldigt skicklig bakom ratten med sin kalkylerade körstil och se hur han sköter växellägena under inbromsning respektive acceleration med den gamla H-mönstrade manuella spaken varpå Ferrari sedan 1989 inventerade paddlarna p.g.a. dess simplicitet.
Bulgaren Iordan Jovtjev vars makalösa CV på ringar talar sitt tydliga språk, en del beundrare av artistisk gymnastik tycker att sex raka OS-framträdanden plus VM-medaljer i sin specialitet verkar inte ha någon okuvad faktor och idag ska jag följa spåret till Goodwill Games i Brisbane 2001, ni vet den multidisciplinerade idrottsturneringen som spelades innan världsmästerskapen på belgiska Gent.
Här ville han försöka replikera det guldvinnande insatsen från den fristående mattan med en svårare uppgift på agendan, denne urstarke man från Plovdiv som tidigare var bronsmedaljör 1995 respektive 1999 svingade benmuskulaturen bakåt för att snurrfinta till en sittställning i L-form följt av en Nakayama, en malteser och järnkorset med raka armar, sedan fick han generera mer lyftkraft i rotationen och därefter avslutar Iordan övningen med en Tsukahara i gruppering till att landa perfekt och allt det där räckte till ännu en guldmedalj framför de tillresta åskådarna.
Här och nu är det dock dags att gräva fram en intressant långfilm från BBC-arkivet, klippet som jag hittade med egna ögon spårades långt tillbaka till 1994 och den tolkar hur olika tjänstemän känner sig lojala med sina tjänstebilar till och från jobbet.
Ur en lågmäld observation från kontorsbordet har de utvalda volontärerna suttit bakom ratten för en resa genom Storbritanniens topografiska längd och bredd, under själva äventyret kommer man reflektera och memorera hur det egentligen är att pendla från A till B med direkta svar på vissa konkreta frågor, sedan kommer man att kliva djupt in i hemligheterna från sällskapet där medhavda galgar anses vara den vardagliga bilismens lyckoamulett utifrån skandalerna som rör märkesförväxling i det fördolda.
Idag skall jag vässa blyertspennan på det lilla kontoret samtidigt som jag är på väg att typsnitta några små anekdoter från Challenge Cup-serien i artistisk gymnastik eftersom förberedelserna till höstens VM-turnering håller på att vara lika minutiöst som i tidigare årgångar med små reservationer.
Tävlingshelg #1 - Bulgarian Gymnastics Trophy (Varna - Bulgarien)
Vinnarövningen i herrarnas fristående matta: Eduard Pienov (Bulgarien)
Vinnarövningen på damernas hoppmoment: Ruby Stacey (Storbritannien)
På Femmans Växels officiella YouTube-kanal fick jag se en ganska kort inslag om testduellen mellan en vanlig Porsche GT3 RS (992) och dess tävlingsklara tvilling GT3 Cup av samma årsmodell.
Enligt vissa Porschefanatiker är båda de här bilarna galna kreationer mejslade innanför högkvarteret i Weissach med omtanke och tradition, jag med andra ord vänder åt det motsatta och tycker att 911-modellens stamtavla blir tråkigare genom åren och bara fråga Jeremy Clarkson som är en vässad 911-kritiker brukar tjata om motorns felaktiga placering, alltså längst bak medan vissa superbilstillverkare knuffar motorn i mitten för rätt balans mellan hjulupphängningens axlar.
Frågan är kan en tävlingsklar 992: a åka fortare än den civila GT3 RS med racingvibbar, svaret är att enhetsklassracern körde fyra sekunder snabbare runt Angelsey Circuit än en vanlig GT3 RS trots rätt tryck i däcken lika med väderleken.
Sist ut i denna serie om den artistiska gymnastikens mest ikoniska övningar handlar om redskapet som gjort den konstnärliga sporten väldigt spektakulär i våra hjärtan, damernas barr och ska dela in den i olika årgångar med solklara minnen på löst häfte.
Grejen med det är att två räckstänger viras med ståltråd och hängs i olika höjder därav namnet asymmetriska staplar som man lånar från franskan, på engelska heter det "Uneven bars", "Stufenbarren" på tyska eller "Parallele asimmetriche" på italienska, kärt barn har många namn och det vet man ju i klar kontext sedan redskapet gjorde entré på OS-nivå i Helsingfors 1952 med ungerskan Margit Korondi som första segrarinna och burit guldet runt halsen.
I dagens avsnitt kommer jag skriva om hur 70-talets gymnaster var först ut att lura fysiken genom en svår trick på E-nivå som blev senare bannlyst efter skadevarningar på ryggkotorna, jag pratar om Korbut-stöten efter belarusiskan Olga Korbut som tog OS-silver i München 1972 varpå valören fick delas tillsammans med Erika Zuchold från det forna DDR medan Karin Janz fixade den gyllene berlocken, de flesta idrottsanalytiker resonerade att själva tricket spär ut kraften från armarna, träffar stången med ryggkotan väldigt hastigt och tvingar dig att luta bakåt i en cirkel, det är nästan som att man blir träffad av en elektrisk ål och från och med 1977 fick det Internationella Gymnastikförbundet säga i ett öppet brev att Korbut-stöten förbjuds medan poängsystemet för varje vanligt trick förenklas enligt reglementet.
Dagens korta anekdot handlar om de mest bisarra självmålen i Premier League genom åren, många fotbollsfanatiker tycker om att titta tillbaka på de vackraste målen som någonsin gjorts men bråkdelen ville bara förlita sig åt hur de bästa spelarna hängde huvudet mot marken i samband med en tilltrasslad situation i straffområdet.
Här är det en timmes långa YouTube-klippet som jag hittade på förhand:
De första Livebilderna ombord en F1-bil mitt under pågående race experimenterades i en nästan blöt Nürburgring, åskådarna på den tiden tyckte att idén kändes lika djärvt som att installera en värmekamera tätt intill själva ombordkameran på skotten Paul di Restas Force India hösten 2013 och enligt vissa kritiker var det väl tänkt att en fullt fungerande apparat skulle fästas och hissas på störtbågen av alla viktiga delar.
Här på Nürburgring anno 1985, alltså många år efter Jacques Laffites träningsvarv är det väl tänkt att få rikta blickarna på en historisk stund och äldre tidningsprenumeranter fick minnas hur Francois Hesnault ombord en fabriksbyggd Renault håller på att jaga ifatt två konkurrenter över ett helt varv samtidigt som man hör en jättelik knaster från turbon under motorkåpan.
Förr i tiden har det förekommit en mängd med anklagelser om fingering av födelsedatum i registreringshandlingarna som förbryllat en hel idrottsvärld, bakom FIG-styrelsens stängda dörrar fick en grävande journalist på The Guardian i februari 2010 adressera en märklig händelse som rör en mellanstadieelev tävlandes för Kinas gymnastiklandslag i samband med OS i Sydney anno 2000 och Skiljedomstolens åklagare rubricerade i ett pressmeddelande som brott mot elitidrottens etiska kod.
Enligt en okänd uppgiftslämnare hade fallet Dong Fangxiao uppmärksammats av australiensisk massmedia respektive Der Spiegel, Aftonbladet, Kronen Zeitung och Le Matin, färska bevis om åldersfixering i gymnastikvärlden bara slog som en atomexplosion då flera nationella idrottsförbund krävde en större böteslapp och eventuellt utradering av medaljvinster i statistiken, problemet löpte i samband med ålderssänkningen av kvinnliga gymnaster på mitten av 70-talet och tillåtit sjätteklassare från grundskolorna att delta i VM eller OS på målsmans specialtillstånd men sedan så höjdes åldersgränsen till 16 för att skydda barn från allvarliga fotskador från och med 1997.
Två år efter folkrepublikens succé på hemmaplan i Beijing har skandalen överskuggats av hur och varför det Internationella Gymnastikförbundet tvingats ge grönt ljus åt de s.k. fjortonåringarna innan utredningen slutade med en tystnadsplikt efter att landslagets sjukvårdare omhändertagit deras äkta identitetshandlingar före olika tävlingar, USA: s tränare på den tiden Kelly Hill hade inte fått någon bekräftelse om ryktena som besannats och därefter hade insändarskribenten i samspråk med en av FIG: s styrelsemedlemmar delat några ord om misstolkningen i åldersfrågan, man tog beslutet att frånta bronset från damernas lagtävling och ge den till jänkarna istället trots att man inte funnit tillräckligt med bevis att straffa Yang Yun som tampades med Svetlana Khorkina på de ojämna staplarna, hon fick en skriftlig varning istället jämfört med den förstnämnda som blev så pass omdebatterad internt.
En ny nostalgisk upplevelse har ristats i rallyvärldens egen folksaga, jag fick äran att se en intressant videoklipp i full längd ombord walesiske naturbegåvningen Elfyn Evans bakom ratten på en modifierad Ford Fiesta WRC.
Här på Moselns vingårdar i västra Tyskland åkte Elfyn i full blås, kränger med rattkransen för att korrigera framvagnen respektive returnera rätt kompression på bromspedalen före ingången på nästa kurva, hans fotarbete påminner mig mycket om Carlos Sainz den äldre som alternerar mellan "Left foot braking" och "Heel and toe" även om man hör hur han slirar med kopplingen alldeles för tidigt för att få stopp på bilen innan en perfekt handbromssväng runt höbalarna.
Motorer med dubbel överladdning genom åren fått begränsad beröm av erfarna bilrecensenter, man vet att nästan alla nya bensinmotorer har vanligtvis en eller två turboaggregat i cylinderkåpan men farhågorna kring Twincharger-motorn skulle dock sluta i besvikelse för den sjunger på sista versen, Volkswagen hade sagt adjö till att foga ihop luftkompressorn med turbinen på en och samma gång för många år sedan.
Erik Söderholm i en kort insändare uttryckte att Volvo tog bort kompressorn i laddhybridversionen av stadsjeepen XC90 efter att batteripaketet förfinades med tiden, däremot hade fabrikatets programchef för hybridmotorer Stefan Molén via hänsyn till Carbuzz delat några iögonfallande ord om drivlinans komplexa lösningar och teoretiskt sett har orsaken till utfasning av motorutbudet lett till ramaskri hos vissa ägare, speciellt när införandet av Powerpulse-tekniken fick läggas på arkivet till fördel av ren eldrift i planeringen från och med 2030 trots pågående restriktioner runt den globala marknaden.
Ikväll kommer jag summera ett exklusivt inlägg som handlar om bilsportevenemanget som gjort många förare, mekaniker, volontärer och fans lyhörda i årtionden, det här är min anekdot från den 93: e upplagan av Le Mans 24 timmars som tillför en samling berättelser från världens alla fyra hörn.
I förväg fick Automobile Club de l'Ouest tillsammans med FIA presentera den definitiva startuppställningen till bilsportens största höjdpunkt med ett par små överraskningar att tillgå, utöver de vanligaste namnen på VM-kalendern kunde Frederic Lequien och hans högra hand Pierre Fillon bjuda in Wayne Taylor Racing presented by Andretti tillsammans med Action Express Racing som återkommer till Circuit de la Sarthe med syfte att komplettera ett helt race utan teknisk knockout, Porsche Team Penske för tredje året i rad tillsätter en extra fabriksbil som direkt hjälp till VM-lagets planer att plocka dubbla poäng över de 24 timmarna oavsett väderlek, i LMP2 får 17 ekipage delta genom automatisk invitation i samband med Europamästerskapet i långloppsracing, nio av dem ingår i Pro/AM-kategorin och produktionsklassen LM GT3 innehåller 24 ekipage varav två back-ups om inte Dempsey Proton Racing var på väg att fylla in ett smalt utrymme för ytterligare en bil med Tristan Vautier infälld på utskriftspappret samt fick f.d. tennisstjärnan Roger Federer utnämnas till fanbärare inför startskottet.
Lagom till kalenderns största höjdpunkt på fyra hjul har det skett en del ändringar inför testdagarna respektive invägningen på Place des Jacobins, Toyota satsade på att klä ut bil #7 i retrofärger som ger vibbar till modell TS020: s debutrace 1998, Iron Lynx presented by Mercedes AMG folierade om sina bilar till grafitgrått, som på glansdagarna där en viss Stanley Dickens förde Sauber Mercedes till seger 1989 och sista minuten-värvningen av Jack Hawksworth till Akkodis ASP-stallet väcker en del känslor eftersom han hoppar in istället landsmannen Ben Barnicoat som skadade sig i en mountainbikeolycka, veckan innan tävlingsdags fick Irox Lynx utlysa en större ändring på startuppställningen när supertrion Cressoni, Cairoli och Schiavoni tvingas vila för resten av säsongen och ersätts av Lorcan Hanafin, Andrew Gilbert och spanjoren Francisco Rueda.
I en separat kommentarsfält fick Anthony Drevet den franske motorjournalisten summera några exklusiva artiklar angående olika fabrikats fördelar och nackdelar inför kalenderns stora höjdpunkt, BMW Team WRT visar syn på framsteg så här långt i deras andra år på högsta nivån, Cadillac har fortfarande många svagheter på repertoaren, några exempel på dessa är graining i bakdäcken och problem att skaffa tillräckligt med downforce i hällregnet. Peugeot ansågs vara på väg mot revansch efter debaclet på belgisk mark senast i och med svagheterna som balanserades med fördelen om att vara snabbast på raksträckorna, Toyota har varit överlägsna mellan 2018 och 2022 men känner sig revanschsugna efter de dubbla förlusterna mot de röda raketskeppen.
Giganterna Porsche respektive Ferrari är på väg mot något större över de långa timmarna i sträck, båda märkena har fenomenala meriter oavsett tidsålder med tillägg till kontinuiteten i lagarbetet och mekanisk pålitlighet, Alpine försvarar Trikoloren med ära och glamour genom en rad förbättringar utvecklingsmässigt medan motorns tillförlitlighet bör vara ett måste om man klarar av nattpasset utan tekniska fel och Aston Martin vars V12: a skall höras i full sång trots en paradoxal effekt då projektet ansågs vara nedlagd och tvingats offra sig köpet av ett existerande F1-stall.
Regelverksmakarna hade inför testdagen och själva tävlingshelgen fastställt en vidunderlig ändring på prestandabalansens siffror i ett diagram, enligt färsk hypotes kommer tjänstevikten respektive kraftåtgången justeras efter insatserna utförda av olika team i det föregående racet på Spa, till skillnad från det som hände för över en månad sedan fick BMW höja kraftåtgången med ynka två procent jämfört med fjolårets upplaga av Le Mans 24 timmars, Alpine, Ferrari och Toyota har dragit ned motoreffekten en aning och Peugeot ville slåss om titeln med mindre barlast och mindre beslag på energin vilket sänder många alarmerande frågor runtom i paddocken.
Samtidigt utfärdade moderatorn på lemans.org en rad med exklusiva kolumner om långloppsracingens kategorier under förstoringsglaset med extra förklaringar på hur olika bilar uppför sig i huvudet på en förare eller ingenjör.
Stressfrakturen inuti Peugeots garage klipptes itu när båda sina bilar åkte på ett tidigt sorti ur kvalet, bara en Toyota vidare till Hyperpole medan Alpine gör sällskap med en kvartett av Cadillacs och en trio med fabriks-Ferrarin; Kevin Estre ombord Porsche #6 såg ut att ta sig vidare bland de tolv bästa men uteslöts i efterhand p.g.a. att bilen underkändes i samband med en teknisk besiktning, med andra ord försökte Roger Penske överklaga domslutet och tyvärr fick förslaget avslås av domarkåren.
I en ack så kaotisk Hyperpole den torsdagskvällen råder det krismöte nere hos AF Corse, förbundskapten Antonello Colletta och hans högra hand Ferdinando Cannizzo ropade in lagets heltidsanställda med syfte att bläddra fram ett brandtal om hur och varför deras förare hamnat "Off sync" i respektive flygande varv, kan det vara däcken som drabbats av blistering i lägre temperaturer eller om det var felaktiga inställningar i motormappningen, hur som helst kommer ett annat alternativ hamna på löpsedeln inför startskottet, efter att ha blivit snuvad på första startruta förra året fick örnen landa på granens högsta etage när man översåg två Caddyn trimmade av Hertz Team JOTA varva högt i full blås, föregångna Le Mans-vinnaren Earl Bamber tog med kvalspecialisten Alex Lynn till att låsa in de bronsfärgade kärrorna på rutnätets främre led och General Motors ansvarig för tävlingsprogrammet Keely Bosne blev först att sända gratulationerna till besättningen på Sarthe-regionen.
Vilket race vi har bjudit, tjugofyra timmar av bensinflöde, gummirester och elektriska kortslutningar slutade ganska lyckligt för AF Corse Ferrari, inte bara fabriksteamet som hade en av tre Penske-Porschar i bakhasorna utan det privatanmälda ekipaget som stod för en övervägande revansch efter fjolårets besvikelse.
Förartrion som skrev vidare ett nytt blad i historieböckerna har varsin berättelse att tillgå, först fick Robert Kubicas väg till toppen besannas många år efter att hans F1-karriär slutade med en skadad arm i en trafikolycka; Yifei Ye såg till att han blev folkrepublikens nya nationalhjälte tack vare sin första triumf på långloppsklassikern trots motgångarna i de första åren som toppförare i kungaklassen och sist men inte minst kunde Philip Hansson bli första svensk sedan "Lill-Lövis" att ta hem Le Mans 24 timmars efter en kalkylerad insats i varenda stint bakom rattfattningen.
I LMP2 var Jakub Smiechowski liksom den förstnämnde måttstocken för polsk bilsport om inte själva landet har större framgångar i backhoppning, tennis eller kastgrenarna i friidrott, han tog med Tom Dillmann och Nick Yelloly till Inter Europols andra klasseger på tre års mellanrum medan Marc VdS-stallet nöjde sig med andraplatsen i deras återkomst till Circuit de la Sarthe, därefter kommer vi in till produktionsklassen då Manthey Racing visade prov på hur krävande långloppsracingen egentligen är i full trafik respektive bakom kulisserna, besättningen ledd av österrikaren Richard Lietz i bil nummer 92 vinner LM GT3-klassen före Vistajet Racings formtoppande vagn och TF Sport Corvette #81 blir så småningom trea.
Dagens avsnitt är helt enkelt byggd på volter, snurrfinter och avhopp på ett smalt bord som hälften av de kvinnliga gymnasterna hamnat lite pyrt till i landningen, redskapet i fråga är balansbommen där man urskiljer koreografen från en ballerina.
Balansbommen gjorde entré på Olympisk nivå i Helsingfors 1952 sedan kvinnliga åskådare hade små anekdoter kring hur vanliga män bemästrat sin styrka i bygelhäst, första OS-medaljören i redskapet Nina Botjarova från Ukraina var grenens egentliga referenspunkt på hur man sätter dit en perfekt piruett och en mer millimeterperfekt landning med två och ett halvt skruv i gruppering, till er som följt artistisk gymnastik på TV kan man med minsta lilla detalj kräva hur många poäng i svårighetsgrad får man addera när man utför en L-formad snurrfint respektive en bakåtvänd Salto utan att halka på pudret som låg kvar på kanten, precis som vi såg förra året där Suni Lee halkade efter avstampen och tog sig för innerlåret vilket innebar 0.3 poängs avdrag från domarkåren.
Om vi vandrar över till medaljhistoriken så leder Rumänien ärevarvet med sex stycken OS-guld på repertoaren, två i rad gick till världens mest beundransvärda Nadia följt av en delad prispott i Los Angeles 1984, tätt efter det var Daniela Silivas otroligt skicklig med sin "dubbel walkover" och jag tycker att Catalina Ponors program från Aten 2004 var klart bäst i och med föregångaren Gina Gogeans koreografi gjorde att fansen fick gåshud på VM 1997 i Lausanne, nederländskan Sanne Wevers är till idag OS-historiens mest överraskande specialist på balansbommen eftersom båda hennes fötter är plåstrade för att inte dras med halkrisk och hennes koreografiska serie räckte till guld, åtta år senare hade den gyllene gnistan åter blåsts tillbaka med passadvinden och ute på caféerna i Milano fick lokalborna hoppa i glädjefnatt efter att ha sett Alice D'Amato ge Italien en skrällvinst av den ädlaste valören.
Här är några fina exempel på oförglömliga program i balansbommen.
Det har ju gått riktigt länge sedan jag såg en rätt så hänförande dokumentärfilm om överljudsplanet Concorde som revolutionerat flygindustrin med större investeringar på arbetsbordet, långt bak i tidevarvet fick en magnitud av frekventa läsare av olika dagstidningar lägga upp en punktmarkör om rymdkapplöpningen där ryssarna var först att transportera en kosmonaut ut i omloppsbanan ända tills jänkarna revanscherade på ett mäktigt sätt genom månlandningen med Neil Armstrong och Edwin Aldrin framför kontrollpanelen.
Efter många år av studier på varsin ritbord kunde man till slut sjösätta en kommersiell överljudsplan i serieproduktion, för att utveckla en simpel hypotes hade Frankrikes respektive Storbritanniens transportutskott undertecknat ett dekret sent i november 1962 innan man drar igång projektarbetet med syfte att följa luftfartsingenjören Robert T. Jones strukturella kalkyleringar av flygkroppens respektive vingspannets lyftkraft, provflygningen utfördes 1969 men det dröjde till januari 1976 för Air France att säkra sin första flygning till Heathrow.
Restiden halverades jämfört med Boeing 747 eller varför inte dagens dubbeldäckarplan Airbus A380 men i viss utsträckning upplever hyresgäster en jättelik brus om man bor alldeles för nära en aerodrom, luftfartsmyndigheterna beordrade både Air France och British Airways att begränsa antalet resor till enbart transatlantiska sträckningar och allt detta berodde på en krasch som kostade de tekniska personalens liv ombord dess österländska konkurrent vid namn Tupolev Tu-144.
En solig sommareftermiddag på Charles de Gaulle-flygplatsen år 2000 inträffade det ofattbara, Air France flight 4590 överstegrade på startbanan efter att ha glidit över en metallbit från ett avgående trafikflyg, ena bakdäcket fick så småningom explodera, ena vingens undersida slits i bitar och förstörde sedan landningsstället respektive bränsletanken, det läckte 90 000 liter bensin och gör det omöjligt att rädda planet från katastrof, hela flygkroppen brann och 100 passagerare inklusive nio kabinpersonal omkom i efterdyningen av flygolyckan, tre år senare togs Concorde ur trafik och en fascinerande saga tog en fasansfull slut.
De flesta gymnastikfanatiker vet att svårigheterna kring gravitationskraften på ringarna medför stora risker om man har en maffig muskulatur i överarmarna, sedan kommer man fram till det som saknas i trofékabinetten och det är en VM-medalj i ett individuellt redskap.
Tidigare blev fransmannen Samir Ait Said snuvad på en OS-medalj två gånger om i sin tuffa karriär men på själva listan har jag hittat en skicklig gymnast som fick det ännu tuffare med bara EM-medaljer och enstaka världscupsegrar i sitt CV, mannen i fråga heter Vahagn Davityan.
Den armeniske ringmästaren vars gymnastikkarriär kantades av skaderisker inför de större turneringarna trots att yngre brodern Artur lyckades bättre med ett par OS-medaljer inklusive VM-guld i hoppmomentet, emellan de båda EM-silvren och en betydligt bra Olympisk resa i Paris förra året kunde Vahagns bästa insats ristas efter en skruvad bakåtvolt i landningen och det skedde på världscuptävlingen i Qatar före brasan som tänts under fjolårets invigningsceremoni, i år kommer han återvända till sitt vanliga arbete lika starkt som det var förr och kanske kan han addera ett VM-guld om han utför en bättre övning i luftfärden.
Tidigare i år kunde armeniern lägga till ännu en seger i bagaget på världscupcirkusen genom en uppgraderad övning i samband med tävlingarna från tyska Cottbus.
Hans yngre landslagskollega Artur Avetisyan är inne på toppen av sin karriär, enligt färsk minne är 27-åringen en stark gymnast på ringarna i och med risken för skador hade varit en påtaglig fråga inför de större mästerskapsturneringarna och bortsett från de tuffa träningstimmarna på riksidrottscentret i Jerevan har Artur studerat fysioterapi inne i fritidsinstitutets lokaler.
Som sjuåring ville den här mannen följa sin stora idol Albert Azarians fotspår med tillägg samarbete med veteranen Harutiun Merdinyan när landslaget åker utomlands på träningsläger, på sitt CV blev Artur ett affischnamn att komma ihåg efter silvret på junior-EM i Bern anno 2016, armeniern vann senare guldmedaljen på Universiaden i Neapel 2019, blev tilldelad en plats bland landets tio bästa idrottare av kulturministeriet och vann åtta medaljer på världscupturneringarna så här långt, förra året tog han hem två guld innan fjolårets OS på schemat men i år är han tillbaka på allvar med en uppgraderad övning som räckte till brons på världscuphelgen i kroatiska Osijek, guld i Kairo och även tagit hand om EM-bronset bakom de två riktigt stora som för övrigt delade guldet med exakt samma svårighetsgrad.
Jag för precis ett halvår sedan fick jag mitt i en kaotisk vinter med starka vindpustar och snöfall runt torget känna mig något lugnare i "Airport mode" när jag slöt mina ögon och hållit öronen vidöppna till många fragmentariska toner ur min personliga spellista, man hör flöjten vissla och fiolen klinga på rätt stämma och det var ju det som fick min inre styrka att gå på bättringsvägen om inte jag drömmer om en elitsatsande idrottskarriär och lämna författarskapet som sidoprojekt.
Av episka proportioner så tycker jag om att sätta mig ner i bäddsoffan med fötterna i kors och låta musikinstrumenten tala sitt tydliga budskap, allt det här centraliseras i ett urval av låtar som jag skrev på blankt papper och lyckas memorera dem utan inbördesordning, vem vet att ängladrömmen skulle omgärdas i samband med något genialiskt på arbetsbordet innan sängdags och svaret är ett nöje som förverkligas många år framöver.
Richard Lacy, Frank Mizen & Christopher Norton "Dreams of angels" - 1998
Paul Farrer & Bob Cartwright "Graceful blades" - 1995
För ett par år sedan hade jag på min blogg redan skrivit en ganska detaljinriktad artikel om Audi A2 och dess historik, framtidsvisionen om en liten Audi byggd av aluminium med innovativa saker under skalet patenterades först som konceptstudie under namnet "Al2" efter förkortningen av ädelmetallen i periodiska systemet plus siffran 2 bredvid, 1997 funderade projektledaren Stefan Sielaff om att serietillverka bilen före millennieskiftet och göra konkurrenter som Mercedes A-klass, Peugeot 206 och släktingen Volkswagen Polo mer eller mindre chanslösa sett till säljstatistik men så blev det inte från och med den släpptes 1999 och den lilla aluminiumvagnen fick så småningom bli ifrånsprungen av 206: an tack vare fler sålda exemplar per månad i beställningstalongen.
Tekniskt sett var Audi A2 den första serietillverkade bilen med en s.k. servicemodul eftersom huven måste dock lyftas av om man ska komma åt topplocket och ge huvudtätningslisten lite omvårdnad, om man föredrar bränsleekonomi över ren körglädje kan 3L-utförandet vara nyckeln till ett vettigt köp men idag är antalet kvarvarande exemplar av den bränslesnåla vagnen mindre i utsträckning för den hade byggts som begränsad utgåva innan säljstoppet spikades år 2005 p.g.a. en större akilleshäl, förlusttrenden i Xetra DAX-börsen.
